DENNA SIDA ÄR FLYTTAD TILL
http://ambetet.wordpress.com/
torsdag 15 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Hälsan tiger still
Ibland är det lätt att glömma bort det som faktiskt fungerar. Vi tar exempelvis för givet att Internet ska fungera väl. Här nedan en tydligare beskrivning av hur bra Internet (eller kanske snarare domännamnssystemet) faktiskt fungerar i Sverige. Detta är lite för kul läsning för att inte spridas.
Det har kommit en mycket intressant (och upplyftande) uppsats från universitetet i Twente under namnet Een georganiseerd domein – onderzoek naar organisatievormen voor ccTLD beheer en hun maatschappelijke effecten. Det är Pascal Ars som i april 2009 lade fram sin uppsats. Med dagens möjligheter till en summarisk översättning (t.ex. i google translate) är detta emellertid inte längre ett stort problem att ge sig på holländska.. Tillvaron underlättas dessutom av en engelsk sammanfattning (s 68-74 i uppsatsen). Den är extra rolig läsning eftersom den inte är den traditionella beställningsrapporten, utan en uppsats, från ett riktigt universitet, skriven av en icke-techie utan alltför många och långa fingrar i syltburken, och därmed relativt trovärdig.
Men först lite bakgrund:
I början av 2006 trädde den s.k. Toppdomänlagen i kraft.. Införandet av denna lag var ett vägval för hur Internet i Sverige ska styras och administreras. Den reglerar bl.a. hur toppdomänen för Sverige (.SE) ska administreras, och av vem. Staten hade å ena sidan kunnat hårdreglera .SE-zonen, t.ex. genom att i toppdomänlagen från början av 2006 nationalisera .SE-zonen och lägga den under kontroll och drift på PTS. Så har exempelvis skett i Finland, där .FI-zonen styrs av statliga Ficora. Som motsatt extrem hade staten kunnat släppa .SE-zonen fullt ut till kommersiella aktörer, så som exempelvis sker under toppdomänen för .COM.
I samband med toppdomänlagen beslutades den nuvarande strukturen för Stiftelsen för Internetinfrastruktur (eller kort och gott .SE). Verksamheten drivs idag i stiftelseform. Eventuella överskott ska återföras för att förbättra DNS-tjänsten i synner het och Internetutveckling i allmänhet.
Pascal Ars uppsats gör en jämförande studie mellan olika landstoppdomäner i Europa, för att se vilka samhällseffekter olika modeller för förvaltningen av en landstoppdomän har. Utvärderingen görs utifrån fem olika variabler: kostnadseffektivitet kontra kvalitet i DNS, graden av innovation och integritetsskydd av användaren, samt toppdomänadministratörens lyhördhet till användarnas behov och intressen.
Priset
Som författaren självmant påpekar är detta komplexa samband, eftersom det inte fullt ut är jämförbara produkter som jämförs. Ett domännamn med högt tjänsteinnehåll (t.ex. tvistlösning, innovativ teknik eller lyhördhet gentemot det lokala internetsamfundet) kostar med nödvändighet mer än med ett utan. Likaså kompliceras bilden av att toppdomäner med stora volymer domännamn kan antas ha en avtagande marginalkostnad, dvs. att deras pris avtar då volymerna ökar. När studien kompenserat för denna skillnad i tjänster är skillnaden i pris för ett domännamn mycket liten.
Slutanvändaren i Sverige betalar i runda tal en hundralapp per år för ett domännamn under .SE, en kostnad som varier mycket beroende om du använder andra kompletterande tjänster som exempelvis webb-hosting etc.
En stabil DNS-tjänst
Sedan kommer emellertid de riktiga pärlorna på rad. Genomgående för alla toppdomänadministratörer i undersökningen är att man upprätthållit DNS i mer än 99,9% , dvs. en mycket stabil tjänst. I undersökningen utmärker sig sig .AU (Österrike), .SE (Sverige), .BE (Belgien) och .FI (Finland) som extra stabila i driften av DNS.
Innovation i DNS
I utvärderingen av innovation i DNS pekas.SE i ensamt majestät ut som den enskilda toppdomänadminstratören med högst grad av innovation. Detta mäts genom
• anpassning till internetnationella tecken (s.k. IDN), dvs. i .SE:s fall en anpassning till svenskans tecken å, ä och ö, samt de svenska miniritetsspråken
• nästa generations IP-protokoll (IPv6), dvs. en standard som möjliggör ett stort antal nya IP-adresser
• Åtgärder mot bedrägerier på Internet (DNSSEC)
• ENUM, dvs. en teknik för att lagra och distribuera adresser på Internet.
Här pekas särskilt Italien och UK ut som minst innovativa. Intressant är att jumboplatsen i stor utsträckning förklaras med den branschvisa styrningen (”Private self-regulation”) av DNS som är utmärkande för DNS-administrationen under .IT och .UK.
Skyddet av personlig integritet
Även vad gäller skyddet av personlig integritet och personlig information står .SE i ensamt majestät överst på prispallen. Studien identifierar tre metoder att hindra att oönskad information läcker ut i fel sammanhang..SE använder alla tre metoderna, medan exempelvis Danmark och Finland knappt skyddar informationen alls.
Det lokala Internetsamfundets medinflytande
Slutligen studerar uppsatsen toppdomänadministratörens lyhördhet gentemot det lokala Internetsamfundet (LIC). Detta mäts genom att se till i vilken grad användare i LIC representeras i organisationen och i vilken utsträckning de kan få sina synpunkter tillgodosedda. Även här tilldelas situationen i Sverige en stark lyhördhet till användarnas behov.
Vad betyder då allt detta?
Slutsaten av uppsatsen tydlig: Den modell som etablerats i Sverige för att reglera domännamnsadministratören för .SE-zonen är mycket framgångsrik, och sker i en väl avvägd balans mellan å ena sidan statlig kontroll och å andra sidan den innovationsförmåga och närighet som utmärker kommersiella verksamheter.
Uppsatsen pekar på en modell där .SE bidrar med teknisk stabilitet för domännamnssystemet under .SE-zonen. Vi vet exempelvis själva att domännamnssystemet under .SE varit operativt utan avbrott de senaste 10 åren. .SE bidrar också med en utveckling av domännamnssystemet för att bl.a. skydda slutanvändaren. Detta sker under relativt stort inflytande från det lokala Internetsamfundet, dvs. reprsentanter för de som berörs.
Uppsatsen pekar också på .SE som en organisation med en hög grad av innovation, bl.a. med ändamål att skydda slutanvändaren och hennes integritet .SE var exempelvis först i världen med att faktiskt tillämpa DNSSEC, dvs. en teknik för att motverka bedrägerier på Internet. Likaså utvecklar .SE i samarbete med andra just nu en motsvarande ickeproprietär kod (Open DNSSEC) för motsvarande ändamål. I en internationell jämförelse står .SE för ett starkt skydd av personliga uppgifter i databasen för domännamnsinnehavare.
Uppstasen pekar också på en modell där användarenas intressen och behov tillgodoses i stor utsträckning. Den Stiftelseform som .SE drivs under idag är uppenbart en mycket bra form för en kombination av ett stabilt domännamnssystem, en innovativ miljö för Internetutveckling, och möjligheten att ta ett samhällsansvar genom att tillgodose användarnas intressen. Visst är det med självgod min detta återberättas, men en så positiv utvärdering från en extern part går bara inte att förbise!
Det har kommit en mycket intressant (och upplyftande) uppsats från universitetet i Twente under namnet Een georganiseerd domein – onderzoek naar organisatievormen voor ccTLD beheer en hun maatschappelijke effecten. Det är Pascal Ars som i april 2009 lade fram sin uppsats. Med dagens möjligheter till en summarisk översättning (t.ex. i google translate) är detta emellertid inte längre ett stort problem att ge sig på holländska.. Tillvaron underlättas dessutom av en engelsk sammanfattning (s 68-74 i uppsatsen). Den är extra rolig läsning eftersom den inte är den traditionella beställningsrapporten, utan en uppsats, från ett riktigt universitet, skriven av en icke-techie utan alltför många och långa fingrar i syltburken, och därmed relativt trovärdig.
Men först lite bakgrund:
I början av 2006 trädde den s.k. Toppdomänlagen i kraft.. Införandet av denna lag var ett vägval för hur Internet i Sverige ska styras och administreras. Den reglerar bl.a. hur toppdomänen för Sverige (.SE) ska administreras, och av vem. Staten hade å ena sidan kunnat hårdreglera .SE-zonen, t.ex. genom att i toppdomänlagen från början av 2006 nationalisera .SE-zonen och lägga den under kontroll och drift på PTS. Så har exempelvis skett i Finland, där .FI-zonen styrs av statliga Ficora. Som motsatt extrem hade staten kunnat släppa .SE-zonen fullt ut till kommersiella aktörer, så som exempelvis sker under toppdomänen för .COM.
I samband med toppdomänlagen beslutades den nuvarande strukturen för Stiftelsen för Internetinfrastruktur (eller kort och gott .SE). Verksamheten drivs idag i stiftelseform. Eventuella överskott ska återföras för att förbättra DNS-tjänsten i synner het och Internetutveckling i allmänhet.
Pascal Ars uppsats gör en jämförande studie mellan olika landstoppdomäner i Europa, för att se vilka samhällseffekter olika modeller för förvaltningen av en landstoppdomän har. Utvärderingen görs utifrån fem olika variabler: kostnadseffektivitet kontra kvalitet i DNS, graden av innovation och integritetsskydd av användaren, samt toppdomänadministratörens lyhördhet till användarnas behov och intressen.
Priset
Som författaren självmant påpekar är detta komplexa samband, eftersom det inte fullt ut är jämförbara produkter som jämförs. Ett domännamn med högt tjänsteinnehåll (t.ex. tvistlösning, innovativ teknik eller lyhördhet gentemot det lokala internetsamfundet) kostar med nödvändighet mer än med ett utan. Likaså kompliceras bilden av att toppdomäner med stora volymer domännamn kan antas ha en avtagande marginalkostnad, dvs. att deras pris avtar då volymerna ökar. När studien kompenserat för denna skillnad i tjänster är skillnaden i pris för ett domännamn mycket liten.
Slutanvändaren i Sverige betalar i runda tal en hundralapp per år för ett domännamn under .SE, en kostnad som varier mycket beroende om du använder andra kompletterande tjänster som exempelvis webb-hosting etc.
En stabil DNS-tjänst
Sedan kommer emellertid de riktiga pärlorna på rad. Genomgående för alla toppdomänadministratörer i undersökningen är att man upprätthållit DNS i mer än 99,9% , dvs. en mycket stabil tjänst. I undersökningen utmärker sig sig .AU (Österrike), .SE (Sverige), .BE (Belgien) och .FI (Finland) som extra stabila i driften av DNS.
Innovation i DNS
I utvärderingen av innovation i DNS pekas.SE i ensamt majestät ut som den enskilda toppdomänadminstratören med högst grad av innovation. Detta mäts genom
• anpassning till internetnationella tecken (s.k. IDN), dvs. i .SE:s fall en anpassning till svenskans tecken å, ä och ö, samt de svenska miniritetsspråken
• nästa generations IP-protokoll (IPv6), dvs. en standard som möjliggör ett stort antal nya IP-adresser
• Åtgärder mot bedrägerier på Internet (DNSSEC)
• ENUM, dvs. en teknik för att lagra och distribuera adresser på Internet.
Här pekas särskilt Italien och UK ut som minst innovativa. Intressant är att jumboplatsen i stor utsträckning förklaras med den branschvisa styrningen (”Private self-regulation”) av DNS som är utmärkande för DNS-administrationen under .IT och .UK.
Skyddet av personlig integritet
Även vad gäller skyddet av personlig integritet och personlig information står .SE i ensamt majestät överst på prispallen. Studien identifierar tre metoder att hindra att oönskad information läcker ut i fel sammanhang..SE använder alla tre metoderna, medan exempelvis Danmark och Finland knappt skyddar informationen alls.
Det lokala Internetsamfundets medinflytande
Slutligen studerar uppsatsen toppdomänadministratörens lyhördhet gentemot det lokala Internetsamfundet (LIC). Detta mäts genom att se till i vilken grad användare i LIC representeras i organisationen och i vilken utsträckning de kan få sina synpunkter tillgodosedda. Även här tilldelas situationen i Sverige en stark lyhördhet till användarnas behov.
Vad betyder då allt detta?
Slutsaten av uppsatsen tydlig: Den modell som etablerats i Sverige för att reglera domännamnsadministratören för .SE-zonen är mycket framgångsrik, och sker i en väl avvägd balans mellan å ena sidan statlig kontroll och å andra sidan den innovationsförmåga och närighet som utmärker kommersiella verksamheter.
Uppsatsen pekar på en modell där .SE bidrar med teknisk stabilitet för domännamnssystemet under .SE-zonen. Vi vet exempelvis själva att domännamnssystemet under .SE varit operativt utan avbrott de senaste 10 åren. .SE bidrar också med en utveckling av domännamnssystemet för att bl.a. skydda slutanvändaren. Detta sker under relativt stort inflytande från det lokala Internetsamfundet, dvs. reprsentanter för de som berörs.
Uppsatsen pekar också på .SE som en organisation med en hög grad av innovation, bl.a. med ändamål att skydda slutanvändaren och hennes integritet .SE var exempelvis först i världen med att faktiskt tillämpa DNSSEC, dvs. en teknik för att motverka bedrägerier på Internet. Likaså utvecklar .SE i samarbete med andra just nu en motsvarande ickeproprietär kod (Open DNSSEC) för motsvarande ändamål. I en internationell jämförelse står .SE för ett starkt skydd av personliga uppgifter i databasen för domännamnsinnehavare.
Uppstasen pekar också på en modell där användarenas intressen och behov tillgodoses i stor utsträckning. Den Stiftelseform som .SE drivs under idag är uppenbart en mycket bra form för en kombination av ett stabilt domännamnssystem, en innovativ miljö för Internetutveckling, och möjligheten att ta ett samhällsansvar genom att tillgodose användarnas intressen. Visst är det med självgod min detta återberättas, men en så positiv utvärdering från en extern part går bara inte att förbise!
torsdag 1 oktober 2009
Nya toppdomäner
Igår fick organisationen ICANN en organisatorisk pånyttfödelse. Ett förnyat avtal med Amerikanska department of commerce skapar delvis nya förutsättningar för ICANNs existens och dagliga administration av Internet.
Idag ser vi ofta adresser på nätet som slutar med en tvåstavig förkortning (t.ex. .SE). de kallas vanligtvis för landstoppdomäner, dvs. Internetadresser som pekar på ett land. Till grund för de förkortningarna ligger den FN-standard som med två bokstäver benämner alla länder. Toppdomänen som pekar på Sverige kallas .SE, och det är.SE som har avtal med ICANN att sköta adresserna på den delen av Internet. På engelska kallas en sådan toppdomän country code Top Level Domain eller kort och gott ccTLD.
Andra toppdomäner kallas vanligtvis för generiska toppdomäner (gTLD). Adresser som exempelvis slutar på .com, .org eller .net, har tre eller fler bokstäver. Det finns idag ca 280 landstoppdomäner och 21 generiska toppdomäner. Det ICANN beslutade 2008 var att man skulle öppna för fler och helt nya sådana. ICANN har skrivit ner hur man föreställer sig hanteringen av en sådan process i en särskild handbok:
Egentligen är det tre parallella processer som pågår
ICANN har redan 2008 beslutat att man ska öppna upp för nya toppdomäner på Internet. Att besluta det är lätt. Att genomföra det är lite svårare. Därför att i samma ögonblick som du aviserar detta behöver du ha en plan, eller policy för hur de toppdomänerna ska delas ut. Ska vemsomhelst få registrera en toppdomän? Får jag som privatperson registrera www.domän.sweden? Varför? Varför inte?
Klart är att många aktörer tagit fasta på detta löfte från ICANN, och att de just nu bullar upp för sin nya toppdomän. De kommunala förvaltningarna i Paris och Berlin lägger redan idag ner stora summor för att deras toppdomäner ska realiseras. Tänk dig adresser som www.hittapa.berlin, www.hittapa.ericsson, www.hittapa.volvo, eller varför inte www.hittapa.stockholm. Har den politiska ledningen i Stockholm insett den möjligheten? Eller ledningen för Ericsson?
Enligt rykten skulle en sådan adress kosta US$ 185 000. Till det kommer en årlig kostnad för drift och underhåll av toppdomänen. Ursprungligen planerade man att öppna för de nya toppdomänerna under andra kvartalet 2009. Man har nu tvingats skjuta på lanseringen till december 2009.
Parallellt med de nya toppdomänerna pågår ett arbete med att anpassa och internationalisera Internet till andra tecken än det engelska alfabetet. Domännamn med vårt unika alfabete fungerar redan idag utmärkt under toppdomänen .SE (t.ex. www.hittapå.se), men hur är det med andra tecken? Arbetet att internationalisera domännamnssystemet (IDN Internationalised Domain name system) siktar på att möjliggöra för helt andra språk (’script’). Tänk dig att i stället kunna skriva en domänadress såhär ن أقرأ هذه الصفحة با.لعر eller såhär: 我希望.此网. Har den politiska ledningen i Göteborg insett att de kan komma att registrera www.domän.göteborg ?
Slutligen finns en tredje process som kombinerar de två, dvs. arbetet med att snabbt införa toppdomäner för ett fåtal länder på deras eget språk. Kina säger sig redan idag ha stöd för tecknet för Kina ( ) som toppdomän. Likaså kan man tänka att Ryssland som idag har toppdomänen .RU framöver också skulle vilja ha en toppdomän för kyrilliska bokstäver.
Vilka blir effekterna?
Det är nu ganska många år sedan ICANN öppnade för nya toppdomäner. När de nu på nytt accepterar nya toppdomäner finns viss oro för vad detta kan leda till.
I marknadsmässiga termer kommer detta att leda till ett hastigt skifte i utbud, där tillgången på toppdomäner och därmed på domännamn ökar. Värdet av nya toppdomäner kommer att avgöras av efterfrågan.
Dagens domännamnsindustri är givetvis de främsta påhejarna av nya toppdomäner. Som stort globalt företag kan man å ena sidan vara intresserad av at registrera en egen toppdomän. Om du inte anser dig ha råd med detta, kan du å andra sidan oroa dig för behovet av att behöva skyddsregistrera ditt företagsnamn under ännu flera toppdomäner, mestadels för att undvika risken för sammanblandning av ditt varumärke.
E-postadresser är en av de mest kända och konkreta tjänsterna som baseras på domännamnssystemet (DNS). Vartefter Internet utvecklas kan det i framtiden komma nya tjänster som också baseras på kontrollen över domännamnet eller toppdomänen. Du kan t.ex. redan idag göra ditt surfande säkrare genom att knyta tjänster som Open DNSSEC till ditt domännamn. Du kan också redan idag knyta tjänster för att identifiera dig på nätet till din domän (OpenID). Motsvarande tjänster kan givetvis också knytas till en toppdomän. Så för att rätt uppskatta värdet av en toppdomän behöver det stora företaget också spana in i kristallkulan.
I tekniska termer talar man snarare om att expandera rotzonen än att sälja toppdomäner. Rotzonen består ytterst av den databas som knyter samman de olika toppdomänerna, så att komunikation kan ske dem emellan. Om du expanderar dagens ca. 300 toppdomäner till fler, uppstår förr eller senare tekniska problem. Den inte helt utredda frågan är var gränsen går. Hur många toppdomäner klarar nätet?
Frågan kan tyckas futtig när vi talar om trehundra eller femhundra toppdomäner,
Men om du också tänker in andra åtgärder som planeras för nätet blir det snabbt mer komplext. Ambitionen att nätet ska vara mångspråkigt multiplicerar belastning på rotzonen. Tänk dig att rotzonen ska anpassas för IDN, dvs. att rent teoretiskt kunna benämna exempelvis .se på Indiens 4000 språk. När vi sedan vill göra nätet säkrare använder vi oss av DNSSEC. En ökad säkerhet på nätet ställer också ökade krav på infrastrukturen. Förr eller senare når vi en bortre gräns när nya toppdomäner i kombination med andra tjänster belastar nätet för mycket. Det finns meao. En bortre praktisk gräns även för domännamnssystemet.
Nya toppdomäner spelar även roll i rättsliga sammanhang. Rätten till ett namn kan infrågasättas både för länder och företag. Regeringen har idag uttalat till ICANN att man förväntar sig förtur till toppdomäner som pekar på Sverige. Men hur ska ICANN hantera en toppdomän för Stockholm? Vem ska få söka? Ska någon få förtur? Varför? Ska jag som privatperson kunna registrera toppdomänen www.doman.swe ?
Likaså är varumärken en viktig resurs i företagsvärlden. Ska jag som privatperson få registrera toppdomänen www.doman.ericsson ? Varför inte?
Idag ser vi ofta adresser på nätet som slutar med en tvåstavig förkortning (t.ex. .SE). de kallas vanligtvis för landstoppdomäner, dvs. Internetadresser som pekar på ett land. Till grund för de förkortningarna ligger den FN-standard som med två bokstäver benämner alla länder. Toppdomänen som pekar på Sverige kallas .SE, och det är.SE som har avtal med ICANN att sköta adresserna på den delen av Internet. På engelska kallas en sådan toppdomän country code Top Level Domain eller kort och gott ccTLD.
Andra toppdomäner kallas vanligtvis för generiska toppdomäner (gTLD). Adresser som exempelvis slutar på .com, .org eller .net, har tre eller fler bokstäver. Det finns idag ca 280 landstoppdomäner och 21 generiska toppdomäner. Det ICANN beslutade 2008 var att man skulle öppna för fler och helt nya sådana. ICANN har skrivit ner hur man föreställer sig hanteringen av en sådan process i en särskild handbok:
Egentligen är det tre parallella processer som pågår
ICANN har redan 2008 beslutat att man ska öppna upp för nya toppdomäner på Internet. Att besluta det är lätt. Att genomföra det är lite svårare. Därför att i samma ögonblick som du aviserar detta behöver du ha en plan, eller policy för hur de toppdomänerna ska delas ut. Ska vemsomhelst få registrera en toppdomän? Får jag som privatperson registrera www.domän.sweden? Varför? Varför inte?
Klart är att många aktörer tagit fasta på detta löfte från ICANN, och att de just nu bullar upp för sin nya toppdomän. De kommunala förvaltningarna i Paris och Berlin lägger redan idag ner stora summor för att deras toppdomäner ska realiseras. Tänk dig adresser som www.hittapa.berlin, www.hittapa.ericsson, www.hittapa.volvo, eller varför inte www.hittapa.stockholm. Har den politiska ledningen i Stockholm insett den möjligheten? Eller ledningen för Ericsson?
Enligt rykten skulle en sådan adress kosta US$ 185 000. Till det kommer en årlig kostnad för drift och underhåll av toppdomänen. Ursprungligen planerade man att öppna för de nya toppdomänerna under andra kvartalet 2009. Man har nu tvingats skjuta på lanseringen till december 2009.
Parallellt med de nya toppdomänerna pågår ett arbete med att anpassa och internationalisera Internet till andra tecken än det engelska alfabetet. Domännamn med vårt unika alfabete fungerar redan idag utmärkt under toppdomänen .SE (t.ex. www.hittapå.se), men hur är det med andra tecken? Arbetet att internationalisera domännamnssystemet (IDN Internationalised Domain name system) siktar på att möjliggöra för helt andra språk (’script’). Tänk dig att i stället kunna skriva en domänadress såhär ن أقرأ هذه الصفحة با.لعر eller såhär: 我希望.此网. Har den politiska ledningen i Göteborg insett att de kan komma att registrera www.domän.göteborg ?
Slutligen finns en tredje process som kombinerar de två, dvs. arbetet med att snabbt införa toppdomäner för ett fåtal länder på deras eget språk. Kina säger sig redan idag ha stöd för tecknet för Kina ( ) som toppdomän. Likaså kan man tänka att Ryssland som idag har toppdomänen .RU framöver också skulle vilja ha en toppdomän för kyrilliska bokstäver.
Vilka blir effekterna?
Det är nu ganska många år sedan ICANN öppnade för nya toppdomäner. När de nu på nytt accepterar nya toppdomäner finns viss oro för vad detta kan leda till.
I marknadsmässiga termer kommer detta att leda till ett hastigt skifte i utbud, där tillgången på toppdomäner och därmed på domännamn ökar. Värdet av nya toppdomäner kommer att avgöras av efterfrågan.
Dagens domännamnsindustri är givetvis de främsta påhejarna av nya toppdomäner. Som stort globalt företag kan man å ena sidan vara intresserad av at registrera en egen toppdomän. Om du inte anser dig ha råd med detta, kan du å andra sidan oroa dig för behovet av att behöva skyddsregistrera ditt företagsnamn under ännu flera toppdomäner, mestadels för att undvika risken för sammanblandning av ditt varumärke.
E-postadresser är en av de mest kända och konkreta tjänsterna som baseras på domännamnssystemet (DNS). Vartefter Internet utvecklas kan det i framtiden komma nya tjänster som också baseras på kontrollen över domännamnet eller toppdomänen. Du kan t.ex. redan idag göra ditt surfande säkrare genom att knyta tjänster som Open DNSSEC till ditt domännamn. Du kan också redan idag knyta tjänster för att identifiera dig på nätet till din domän (OpenID). Motsvarande tjänster kan givetvis också knytas till en toppdomän. Så för att rätt uppskatta värdet av en toppdomän behöver det stora företaget också spana in i kristallkulan.
I tekniska termer talar man snarare om att expandera rotzonen än att sälja toppdomäner. Rotzonen består ytterst av den databas som knyter samman de olika toppdomänerna, så att komunikation kan ske dem emellan. Om du expanderar dagens ca. 300 toppdomäner till fler, uppstår förr eller senare tekniska problem. Den inte helt utredda frågan är var gränsen går. Hur många toppdomäner klarar nätet?
Frågan kan tyckas futtig när vi talar om trehundra eller femhundra toppdomäner,
Men om du också tänker in andra åtgärder som planeras för nätet blir det snabbt mer komplext. Ambitionen att nätet ska vara mångspråkigt multiplicerar belastning på rotzonen. Tänk dig att rotzonen ska anpassas för IDN, dvs. att rent teoretiskt kunna benämna exempelvis .se på Indiens 4000 språk. När vi sedan vill göra nätet säkrare använder vi oss av DNSSEC. En ökad säkerhet på nätet ställer också ökade krav på infrastrukturen. Förr eller senare når vi en bortre gräns när nya toppdomäner i kombination med andra tjänster belastar nätet för mycket. Det finns meao. En bortre praktisk gräns även för domännamnssystemet.
Nya toppdomäner spelar även roll i rättsliga sammanhang. Rätten till ett namn kan infrågasättas både för länder och företag. Regeringen har idag uttalat till ICANN att man förväntar sig förtur till toppdomäner som pekar på Sverige. Men hur ska ICANN hantera en toppdomän för Stockholm? Vem ska få söka? Ska någon få förtur? Varför? Ska jag som privatperson kunna registrera toppdomänen www.doman.swe ?
Likaså är varumärken en viktig resurs i företagsvärlden. Ska jag som privatperson få registrera toppdomänen www.doman.ericsson ? Varför inte?
onsdag 30 september 2009
Nyordning I styrningen av Internet? Affirmation of Commitments – Det nya ICANN
Ja, smaka på det begreppet. ”Bekräftelse av åtaganden” Vad betyder det? Det skulle kunna betraktas som kontrakt-delen av en vigsel. En amerikansk bloggare associerade till ett äktenskapslöfte utalat av två personer av samma kön, i en stat där enkönade äktenskap inte är tillåtna. Det är liksom ett högtravande åtagande, utan att till synes vara juridiskt bindande.
Idag (30/9) upphör det s.k. Joint Project Agreement (JPA), dvs. det tidsbegränsade avtalet mellan ICANN (http://icann.org/ ) och amerikanska staten (department of Commerce, och NTIA, http://www.ntia.doc.gov/ ). Vi kan vänta oss att NTIA (den amerikanska motsvarigheten till PTS) och ICANN samtidigt offentliggör hur den amerikanska staten ska styra delar av Internets kritiska infrastruktur framöver.
Det har skvallrats mycket om vad som ska komma därefter. Tidigare JPA-överenskommelser var tidsbegränsade och tillförsäkrade den amerikanska regeringen viss kontroll över ICANN. Ett rykte säger att det nya avtalet inte har något slutdatum, dvs. att detta ska bli en mer permanent lösning i relationen mellan amerikanska staten och ICANN.
Den internationella tidskriften The Economist (http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=14517430&fsrc=rss ) antyder att man sett utkastet till det nya avtalet, och att den tidigare överenskommelsen (JPA) ska ersättas med just en sådan ”Affirmation of Commitments”. Det nya avtalet är bara fyra sidor långt, dvs. inte den kontraktslunta vid är vana vid att associera till amerikansk rättsordning.
Enligt Economist kommer man i avtalet sätta upp s.k. oversight panels, dvs. rådgivande organ till ICANN. Dessa ’panels’ ska också inkludera representanter för regeringar utanför USA, för att ge det hela ett internationellt alibi. De rådgivande organ kommer att genomföra regelbundna granskningar av ICANNS arbete på fyra områden:
1. Konkurrens inom – eller kanske snarare mellan- generiska toppdomäner (t.ex. *.com, *.net etc.)
2. Hanteringen av data rörande domäninnehavare
3. Nätverkets säkerhet och transparens
4. Ansvarighet och det offentliga intresset
Vad betyder då detta?
1) Konkurrens inom generiska toppdomäner kan betyda många olika saker. En sak är att Verisign inte utan förbehåll ska få hållas med guldkalven *.com. En helt annan fråga blir om ICANN är beredd att konkurrensutsätta s.k. amerikanska generiska toppdomäner som *.gov, eller varför inte *.mil. Detta reser egntligen fler frågetecken än det besvarar.
2) Hanteringen av data rörande domäninnehavare. Bakom denna rubrik gömmer sig troligtvis en sedan länge diskuterade frågan i ICANN om kunddatabasen för domännamn. Intern jargong talar om den s.k. Whois-databasen, dvs. ska databasen för domännamn innehålla mycket eller lite information (”Thick” eller ”Thin” Whois registry).
Man kan ju fråga sig varför en kunddatabas är så intressant att den får en egen oversight panel. Kanske blir det först då den kombineras med den s.k. upphosvindustrins intressen som bilden klarnar. Om du vill jaga Internetanvändare för upphovsrättsintrång på Internet är det givetvis intressant att toppdomänadministratörer ser till att hålla sig med slutkundernas namn och adresser, dvs. ’a thick whois registry’.
3) Nätverkets säkerhet och transparens knyter också an till högaktuella frågor. Den s.k. Net Neutrality-debatten tar gärna upp frågor som prioritering av Internettrafik som betalar extra etc. Internets stabilitet och driftsäkerhet är ju också fundamentala förutsättningar för en stor del av den industrialiserade världens ekonomiska tillväxt. En ökande andel av många länders BNP baseras på ett fungerande Internet och domännamnssystem.
4) Slutligen ska ett rådgivande organ hantera ansvarighet och det offentliga intresset. Frågan om ansvarighet handlar troligtvis om flera saker. Det kan dels handla om slutanvändarens ansvarighet gentemot en nationell lagstiftning om upphovsrätt. Det kan också handla om eventuell ansvarighet mot resten av världen. För det är troligtvis här, som ICANN möter mycket av det internationella samfundets diplomater med mera.
Så långt synes avtalet ta för givet att ICANN även fortsättningsvis ska drivas i USA. Om den amerikanska regeringen i sitt nya avtal med ICANN stänger dörren för diskussion om detta är det troligt att vi inom fem till tio års tid har flera parallella internet.
Idag (30/9) upphör det s.k. Joint Project Agreement (JPA), dvs. det tidsbegränsade avtalet mellan ICANN (http://icann.org/ ) och amerikanska staten (department of Commerce, och NTIA, http://www.ntia.doc.gov/ ). Vi kan vänta oss att NTIA (den amerikanska motsvarigheten till PTS) och ICANN samtidigt offentliggör hur den amerikanska staten ska styra delar av Internets kritiska infrastruktur framöver.
Det har skvallrats mycket om vad som ska komma därefter. Tidigare JPA-överenskommelser var tidsbegränsade och tillförsäkrade den amerikanska regeringen viss kontroll över ICANN. Ett rykte säger att det nya avtalet inte har något slutdatum, dvs. att detta ska bli en mer permanent lösning i relationen mellan amerikanska staten och ICANN.
Den internationella tidskriften The Economist (http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=14517430&fsrc=rss ) antyder att man sett utkastet till det nya avtalet, och att den tidigare överenskommelsen (JPA) ska ersättas med just en sådan ”Affirmation of Commitments”. Det nya avtalet är bara fyra sidor långt, dvs. inte den kontraktslunta vid är vana vid att associera till amerikansk rättsordning.
Enligt Economist kommer man i avtalet sätta upp s.k. oversight panels, dvs. rådgivande organ till ICANN. Dessa ’panels’ ska också inkludera representanter för regeringar utanför USA, för att ge det hela ett internationellt alibi. De rådgivande organ kommer att genomföra regelbundna granskningar av ICANNS arbete på fyra områden:
1. Konkurrens inom – eller kanske snarare mellan- generiska toppdomäner (t.ex. *.com, *.net etc.)
2. Hanteringen av data rörande domäninnehavare
3. Nätverkets säkerhet och transparens
4. Ansvarighet och det offentliga intresset
Vad betyder då detta?
1) Konkurrens inom generiska toppdomäner kan betyda många olika saker. En sak är att Verisign inte utan förbehåll ska få hållas med guldkalven *.com. En helt annan fråga blir om ICANN är beredd att konkurrensutsätta s.k. amerikanska generiska toppdomäner som *.gov, eller varför inte *.mil. Detta reser egntligen fler frågetecken än det besvarar.
2) Hanteringen av data rörande domäninnehavare. Bakom denna rubrik gömmer sig troligtvis en sedan länge diskuterade frågan i ICANN om kunddatabasen för domännamn. Intern jargong talar om den s.k. Whois-databasen, dvs. ska databasen för domännamn innehålla mycket eller lite information (”Thick” eller ”Thin” Whois registry).
Man kan ju fråga sig varför en kunddatabas är så intressant att den får en egen oversight panel. Kanske blir det först då den kombineras med den s.k. upphosvindustrins intressen som bilden klarnar. Om du vill jaga Internetanvändare för upphovsrättsintrång på Internet är det givetvis intressant att toppdomänadministratörer ser till att hålla sig med slutkundernas namn och adresser, dvs. ’a thick whois registry’.
3) Nätverkets säkerhet och transparens knyter också an till högaktuella frågor. Den s.k. Net Neutrality-debatten tar gärna upp frågor som prioritering av Internettrafik som betalar extra etc. Internets stabilitet och driftsäkerhet är ju också fundamentala förutsättningar för en stor del av den industrialiserade världens ekonomiska tillväxt. En ökande andel av många länders BNP baseras på ett fungerande Internet och domännamnssystem.
4) Slutligen ska ett rådgivande organ hantera ansvarighet och det offentliga intresset. Frågan om ansvarighet handlar troligtvis om flera saker. Det kan dels handla om slutanvändarens ansvarighet gentemot en nationell lagstiftning om upphovsrätt. Det kan också handla om eventuell ansvarighet mot resten av världen. För det är troligtvis här, som ICANN möter mycket av det internationella samfundets diplomater med mera.
Så långt synes avtalet ta för givet att ICANN även fortsättningsvis ska drivas i USA. Om den amerikanska regeringen i sitt nya avtal med ICANN stänger dörren för diskussion om detta är det troligt att vi inom fem till tio års tid har flera parallella internet.
tisdag 22 september 2009
IT-politik och handlingsplan för e-förvaltning
Det händer mycket nu. Under det svenska ordförandeskapet i EU arrangeras under hösten två intressanta konferenser. Näringsdepartementet håller den 9-10 november en konferens i Visby om framtida IT-politik för Europa (http://www.se2009.eu/en/meetings_news/2009/11/9/visby_agenda_creating_impact_for_an_eunion_2015), och bara någon vecka senare håller Finansdepartementet ett ministermöte med tillhörande konferens om e-förvaltning 18-20 November i Malmö(http://www.egov2009.se/)
Till grund för den framtida IT-politiken ligger den rapport som presenterades häromveckan (http://www.se2009.eu/polopoly_fs/1.15576!menu/standard/file/A%20GREEN%20KNOWLEDGE%20SOCIETY_CREATIVE%20COMMONS_WEB.pdf ) Den ska enligt Åsa Torstensson ligga till grund för EU:s framtida IT-politik. (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik)
Till grund för e-förvaltningskonferensen ligger två dokument: Dels handlingsplanen för e förvaltning från januari 2008(http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/65/12/4ffd1319.pdf ) och dels Kommitédirektivet till Delegationen för e förvaltning (http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/40/02/ec50b88b.pdf). Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är sedan i mars i år också är ordförande i regeringens e-delegation. I slutet av september 2009 redovisas förslag till en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det är inte alla myndigheter som ingår i arbetet. Av ett regeringsbeslut (http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/49/95/6efbef27.pdf) framgår vilka myndigheter som direkt berörs genom uppdrag.
Tyvärr tycks regeringen fortfarande betrakta IT-politiken och handlingsplanen för e-förvaltning som isolerade händelser. Poängen är att det är två politikområden som är ömsesidgt beroende av varandra. IT-politiken kan i mångt och mycket realiseras genom statens efterfrågan. Förvaltningspolitikens utveckling med elektroniska hjälpmedel behöver förstå teknikens möjligheter för att utvecklas.
Informationssamhället inbegriper snart sagt alla sektorer i samhället. När vi talar om Informationssamhället handlar det inte bara om grundläggande förutsättningar som ett stabilt och säkert Internet, men lika mycket om de effekter teknikutvecklingen har på samhället. Med dagens konsultterminologi skulle man kunna säga att Internet bidrar till en disruptiv samhällsutveckling. Med det menas att informationssamhället innebär en strukturomvandling som har effekter långt bortanför tekniken. Informationssamhället bidrar till nya produktionsmetoder att producera varor och tillhandahålla tjänster. Informationssamhället bidrar till helt nya företag och helt nya produkter. Utvecklingen har mer än väl visat sin potential till effektivisering och höjd produktivitet.
Det är någonstans här som Informationssamhället möter arbetet med offentlig sektors utveckling. Den offentliga förvaltningen är sedan många år tillbaka redan utrustad med nödvändig utrustning för informationssamhället. Däremot, bidrar tekniken till att i grunden utmana hur förvaltningen organiseras. Ett par offentliga utredningar har nuddat vid den utmaningen, men har kanske inte riktigt ännu vågat se konsekvenserna av teknikutvecklingen.
Det offentligas förmåga att samordna sina insatser för informationssamhället är väsentligt för många politikområden. Det är emellertid problem med sådana horisontell frågor. Horisontella frågor har ofta många politiska mål att tillgodose samtidigt. De blir ett ansvar för alla och därmed av intresse för ingen.
För i andra vågskålen ligger den institutionella design som styr förvaltningen kanske mer än något annat. Myndighetens s.k. kärnverksamhet ska gå första, och man vill inte gärna arbeta med något så marginaliserat som IT. Vilken generaldirektör vill rationalisera bort delar av sin egen verksamhet, såga av den gren hon själv sitter på? Att kalla sådana fenomen för GD-backlash är kanske orättvist mot våra myndighetschefer, men illustrerar alltför väl den inbygda trögheten i en omorganisation av det offentliga.
Hur man än vrider och vänder på sig i handlingsplanen finns det några riktigt hårda krav för det offentligas omstrukturering och effektivisering med hjälp av elektronisk kommunikation faktiskt ska kunna genomföras.
Ta utgångspunkt i användarnas situation för offentliga e-tjänster
För att de offentliga elektroniska tjänsterna ska få ett reellt genomslag, behöver de utformas med utgångspunkt i den IT-miljö medborgarna kan antas komma att använda. Detta kan tyckas vara en självklarhet, men det offentliga har tidigare misslyckats med detta. Våren 2006 hällde regeringen mer än 30 mkr på en lösning om e legitimation via bankernas BankID som fjättrade användarna vid en och samma bordsdator för att tjänsten ska fungera. När det centrala dekretet om krav på myndigheterna att använda e-faktura genomfördes tryckte man i praktiken ut kostnaden för e-fakturering på små och medelstora företag.
Att ta utgångspunkt i användaren betyder att det är den enskildes vilja och kunskap att använda tekniken som kommer att avgöra e-tjänstens framgång. Utan ett stabilt och säkert Internet vill hon inte använda tjänsten, utan kunskap kan hon inte. Det offentliga kan därför inte nöja sig med att publicera en rad webb-tjänster och sedan klappa sig på magen och peka finger på medborgare som inte använder dem. Det är att göra för lite.
Mats Sjöstrand på Skatteverket är regeringens general för genomförandet av regeringens handlingsplan. Han lär ha sagt att "...– Om jag byter hatt och svarar som generaldirektör för Skatteverket så kan jag bara konstatera att vi inte har någon strävan att göra saker åt andra myndigheter…” Till och med regeringens general för genomförande signalerar att han i realiteten inte har några planer på att lyfta blicken och att koordinera det offentligas tjänster mer än de egna interna webb-tjänsterna.
Den defensiva hållning som Sjöstrand representerar räcker inte!. I det reella genomförandestadiet av e-handlingsplanen måste ambitionen höjas över en så defensiva hållning. Det är också i själva genomförandet som e förvaltningsutvecklingen har gemensam sak med stora delar av IT-politikens målsättningar, dvs. den elektroniska IT-infrastrukturen ska (oavsett om den är offentlig eller privat) fungera, vara stabil och säker för användaren. Det är lika självklart som att den gamla tidens pappersbrev ska likabehandlas oavsett om de skickas till en myndighet, ett företag eller en privatperson.
•Stabil och säker elektronisk infrastruktur är en förutsättning för att de elektronisk tjänsterna staten tillhandahåller alls ska fungera. Internet-infrastrukturen behöver fungera, för alla. Det betyder konkret att myndigheterna behöver testa stabiliteten och säkerheten i sin egen elektroniska IT-infrastruktur. Användaren behöver både kunna vilja och förstå att använda tekniken. Den behöver helt enkelt vara enklare än alternativen.
•Likaså behöver det offentliga bidra till att användarna har tillräckliga kunskaper att använda tekniken. Det gäller både i breddsatsningar och vad gäller spetskunskapen.
•En kanske inte lika villkorslös förutsättning, men väl ett viktigt villkor för en framgångsrik e handlingsplan, handlar om användarnas integritet. Det offentliga behöver kunna tillhandahålla säker elektronisk kommunikation som garanter både myndighetens och användarnas integritet.
Det är oundvikligen så att e-handlingsplanen i sig är ett av statens viktigaste instrument också för att nå framgångar på andra politikområden. Staten kan genom e-handlingsplanen styra en marknadsmässig utveckling av en stabil och säker elektroniska infrastruktur, av utbildning av användare, att säkra användarnas integritet, och att i praktiken driva innovations- och näringspolitik. E-handlingsplanen är i sig en sant politik- och sektorövergripande möjlighet att effektivisera och förbättra. Men för att den ska lyckas behöver blicken lyftas ovanför den egna myndighetens väggar.
Till grund för den framtida IT-politiken ligger den rapport som presenterades häromveckan (http://www.se2009.eu/polopoly_fs/1.15576!menu/standard/file/A%20GREEN%20KNOWLEDGE%20SOCIETY_CREATIVE%20COMMONS_WEB.pdf ) Den ska enligt Åsa Torstensson ligga till grund för EU:s framtida IT-politik. (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik)
Till grund för e-förvaltningskonferensen ligger två dokument: Dels handlingsplanen för e förvaltning från januari 2008(http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/65/12/4ffd1319.pdf ) och dels Kommitédirektivet till Delegationen för e förvaltning (http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/40/02/ec50b88b.pdf). Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är sedan i mars i år också är ordförande i regeringens e-delegation. I slutet av september 2009 redovisas förslag till en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det är inte alla myndigheter som ingår i arbetet. Av ett regeringsbeslut (http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/49/95/6efbef27.pdf) framgår vilka myndigheter som direkt berörs genom uppdrag.
Tyvärr tycks regeringen fortfarande betrakta IT-politiken och handlingsplanen för e-förvaltning som isolerade händelser. Poängen är att det är två politikområden som är ömsesidgt beroende av varandra. IT-politiken kan i mångt och mycket realiseras genom statens efterfrågan. Förvaltningspolitikens utveckling med elektroniska hjälpmedel behöver förstå teknikens möjligheter för att utvecklas.
Informationssamhället inbegriper snart sagt alla sektorer i samhället. När vi talar om Informationssamhället handlar det inte bara om grundläggande förutsättningar som ett stabilt och säkert Internet, men lika mycket om de effekter teknikutvecklingen har på samhället. Med dagens konsultterminologi skulle man kunna säga att Internet bidrar till en disruptiv samhällsutveckling. Med det menas att informationssamhället innebär en strukturomvandling som har effekter långt bortanför tekniken. Informationssamhället bidrar till nya produktionsmetoder att producera varor och tillhandahålla tjänster. Informationssamhället bidrar till helt nya företag och helt nya produkter. Utvecklingen har mer än väl visat sin potential till effektivisering och höjd produktivitet.
Det är någonstans här som Informationssamhället möter arbetet med offentlig sektors utveckling. Den offentliga förvaltningen är sedan många år tillbaka redan utrustad med nödvändig utrustning för informationssamhället. Däremot, bidrar tekniken till att i grunden utmana hur förvaltningen organiseras. Ett par offentliga utredningar har nuddat vid den utmaningen, men har kanske inte riktigt ännu vågat se konsekvenserna av teknikutvecklingen.
Det offentligas förmåga att samordna sina insatser för informationssamhället är väsentligt för många politikområden. Det är emellertid problem med sådana horisontell frågor. Horisontella frågor har ofta många politiska mål att tillgodose samtidigt. De blir ett ansvar för alla och därmed av intresse för ingen.
För i andra vågskålen ligger den institutionella design som styr förvaltningen kanske mer än något annat. Myndighetens s.k. kärnverksamhet ska gå första, och man vill inte gärna arbeta med något så marginaliserat som IT. Vilken generaldirektör vill rationalisera bort delar av sin egen verksamhet, såga av den gren hon själv sitter på? Att kalla sådana fenomen för GD-backlash är kanske orättvist mot våra myndighetschefer, men illustrerar alltför väl den inbygda trögheten i en omorganisation av det offentliga.
Hur man än vrider och vänder på sig i handlingsplanen finns det några riktigt hårda krav för det offentligas omstrukturering och effektivisering med hjälp av elektronisk kommunikation faktiskt ska kunna genomföras.
Ta utgångspunkt i användarnas situation för offentliga e-tjänster
För att de offentliga elektroniska tjänsterna ska få ett reellt genomslag, behöver de utformas med utgångspunkt i den IT-miljö medborgarna kan antas komma att använda. Detta kan tyckas vara en självklarhet, men det offentliga har tidigare misslyckats med detta. Våren 2006 hällde regeringen mer än 30 mkr på en lösning om e legitimation via bankernas BankID som fjättrade användarna vid en och samma bordsdator för att tjänsten ska fungera. När det centrala dekretet om krav på myndigheterna att använda e-faktura genomfördes tryckte man i praktiken ut kostnaden för e-fakturering på små och medelstora företag.
Att ta utgångspunkt i användaren betyder att det är den enskildes vilja och kunskap att använda tekniken som kommer att avgöra e-tjänstens framgång. Utan ett stabilt och säkert Internet vill hon inte använda tjänsten, utan kunskap kan hon inte. Det offentliga kan därför inte nöja sig med att publicera en rad webb-tjänster och sedan klappa sig på magen och peka finger på medborgare som inte använder dem. Det är att göra för lite.
Mats Sjöstrand på Skatteverket är regeringens general för genomförandet av regeringens handlingsplan. Han lär ha sagt att "...– Om jag byter hatt och svarar som generaldirektör för Skatteverket så kan jag bara konstatera att vi inte har någon strävan att göra saker åt andra myndigheter…” Till och med regeringens general för genomförande signalerar att han i realiteten inte har några planer på att lyfta blicken och att koordinera det offentligas tjänster mer än de egna interna webb-tjänsterna.
Den defensiva hållning som Sjöstrand representerar räcker inte!. I det reella genomförandestadiet av e-handlingsplanen måste ambitionen höjas över en så defensiva hållning. Det är också i själva genomförandet som e förvaltningsutvecklingen har gemensam sak med stora delar av IT-politikens målsättningar, dvs. den elektroniska IT-infrastrukturen ska (oavsett om den är offentlig eller privat) fungera, vara stabil och säker för användaren. Det är lika självklart som att den gamla tidens pappersbrev ska likabehandlas oavsett om de skickas till en myndighet, ett företag eller en privatperson.
•Stabil och säker elektronisk infrastruktur är en förutsättning för att de elektronisk tjänsterna staten tillhandahåller alls ska fungera. Internet-infrastrukturen behöver fungera, för alla. Det betyder konkret att myndigheterna behöver testa stabiliteten och säkerheten i sin egen elektroniska IT-infrastruktur. Användaren behöver både kunna vilja och förstå att använda tekniken. Den behöver helt enkelt vara enklare än alternativen.
•Likaså behöver det offentliga bidra till att användarna har tillräckliga kunskaper att använda tekniken. Det gäller både i breddsatsningar och vad gäller spetskunskapen.
•En kanske inte lika villkorslös förutsättning, men väl ett viktigt villkor för en framgångsrik e handlingsplan, handlar om användarnas integritet. Det offentliga behöver kunna tillhandahålla säker elektronisk kommunikation som garanter både myndighetens och användarnas integritet.
Det är oundvikligen så att e-handlingsplanen i sig är ett av statens viktigaste instrument också för att nå framgångar på andra politikområden. Staten kan genom e-handlingsplanen styra en marknadsmässig utveckling av en stabil och säker elektroniska infrastruktur, av utbildning av användare, att säkra användarnas integritet, och att i praktiken driva innovations- och näringspolitik. E-handlingsplanen är i sig en sant politik- och sektorövergripande möjlighet att effektivisera och förbättra. Men för att den ska lyckas behöver blicken lyftas ovanför den egna myndighetens väggar.
måndag 21 september 2009
BP 2010
Ögnar igenom BP för 2010.
I Odells hörna håller e-förvaltning sakta på att sjunka djupare ner i sedimenten av intighet. På regeringskansliet vägrar man fortfarande att arbeta mellan stuprören, och e-förvaltningen är i sig så lågt prioriterad att regeringen knappt vet att den finns. Det blir en överrasknig i Malmö.
Finansdepartementet tycks fortfarande tro att e-förvaltnings-handlingsplanen enkom är ett
instrument för effektivisering av några offentliga myndigheter. Maud lämnar fortfarande walk-over i grenen göra-näringspolitik-av-offentliga-konsumtion. Staten fångar fortfarande inte möjligheten att styra flera mycket stora marknader med sin efterfrågan. Antag 500 myndigheter i Sverige. Antag 9000 kr per officepaket. Gissa själv genomsnittet anställda per myndighet. Multiplicera. Lägre hängande frukt än så går inte att få.
regeringens handlingsplan för e-förvaltning ska i ett andra steg utveckla gemensamma IT-stöd för beställningar från ramavtal. All offentlig upphandling ska mao. gå genom en elektronisk getingmidja, dvs. Mastodontdatabasen för upphandling. Hmm… Grattis våra stora IT-leverantörer, grattis Arvid.
eID lyfts fram som viktig fråga att lösa. Är det tredje, eller möjligtvis fjärde gången detta ska ske genom en intern utredning? Är det kanske dags att släppa sargen, och fråga användarna vilken eID de är beredda att använda innan ytterligare 30 miljoner kr förbrukas?
På västfronten intet nytt. Men mitt muttrandet finner jag dagens glädjepiller i sloganen: ”Sverige är och ska förbli en ledande IT-nation”. Det där ”…ska förbli…” var riktigt upplyftande.
I Odells hörna håller e-förvaltning sakta på att sjunka djupare ner i sedimenten av intighet. På regeringskansliet vägrar man fortfarande att arbeta mellan stuprören, och e-förvaltningen är i sig så lågt prioriterad att regeringen knappt vet att den finns. Det blir en överrasknig i Malmö.
Finansdepartementet tycks fortfarande tro att e-förvaltnings-handlingsplanen enkom är ett
instrument för effektivisering av några offentliga myndigheter. Maud lämnar fortfarande walk-over i grenen göra-näringspolitik-av-offentliga-konsumtion. Staten fångar fortfarande inte möjligheten att styra flera mycket stora marknader med sin efterfrågan. Antag 500 myndigheter i Sverige. Antag 9000 kr per officepaket. Gissa själv genomsnittet anställda per myndighet. Multiplicera. Lägre hängande frukt än så går inte att få.
regeringens handlingsplan för e-förvaltning ska i ett andra steg utveckla gemensamma IT-stöd för beställningar från ramavtal. All offentlig upphandling ska mao. gå genom en elektronisk getingmidja, dvs. Mastodontdatabasen för upphandling. Hmm… Grattis våra stora IT-leverantörer, grattis Arvid.
eID lyfts fram som viktig fråga att lösa. Är det tredje, eller möjligtvis fjärde gången detta ska ske genom en intern utredning? Är det kanske dags att släppa sargen, och fråga användarna vilken eID de är beredda att använda innan ytterligare 30 miljoner kr förbrukas?
På västfronten intet nytt. Men mitt muttrandet finner jag dagens glädjepiller i sloganen: ”Sverige är och ska förbli en ledande IT-nation”. Det där ”…ska förbli…” var riktigt upplyftande.
torsdag 17 september 2009
Political initiative for Internet Governance
I just stumbeled on a Norwegian paper on Internet Governance: called ”How to improve the present structure?” by Director General Willy Jensen at Norwegian Post and Telecommunication Authority.
Even thuogh I maybe don’t agree on every letter of the paper, I would like to commend Willy Jensen for a well structured and concise paper. From a policymakers point of view, this is an excellent starting point for real discussion.
The paper can be found here:
http://www.npt.no/ikbViewer/Content/112149/ntva%20paper.doc
Even thuogh I maybe don’t agree on every letter of the paper, I would like to commend Willy Jensen for a well structured and concise paper. From a policymakers point of view, this is an excellent starting point for real discussion.
The paper can be found here:
http://www.npt.no/ikbViewer/Content/112149/ntva%20paper.doc
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)