Ja, smaka på det begreppet. ”Bekräftelse av åtaganden” Vad betyder det? Det skulle kunna betraktas som kontrakt-delen av en vigsel. En amerikansk bloggare associerade till ett äktenskapslöfte utalat av två personer av samma kön, i en stat där enkönade äktenskap inte är tillåtna. Det är liksom ett högtravande åtagande, utan att till synes vara juridiskt bindande.
Idag (30/9) upphör det s.k. Joint Project Agreement (JPA), dvs. det tidsbegränsade avtalet mellan ICANN (http://icann.org/ ) och amerikanska staten (department of Commerce, och NTIA, http://www.ntia.doc.gov/ ). Vi kan vänta oss att NTIA (den amerikanska motsvarigheten till PTS) och ICANN samtidigt offentliggör hur den amerikanska staten ska styra delar av Internets kritiska infrastruktur framöver.
Det har skvallrats mycket om vad som ska komma därefter. Tidigare JPA-överenskommelser var tidsbegränsade och tillförsäkrade den amerikanska regeringen viss kontroll över ICANN. Ett rykte säger att det nya avtalet inte har något slutdatum, dvs. att detta ska bli en mer permanent lösning i relationen mellan amerikanska staten och ICANN.
Den internationella tidskriften The Economist (http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=14517430&fsrc=rss ) antyder att man sett utkastet till det nya avtalet, och att den tidigare överenskommelsen (JPA) ska ersättas med just en sådan ”Affirmation of Commitments”. Det nya avtalet är bara fyra sidor långt, dvs. inte den kontraktslunta vid är vana vid att associera till amerikansk rättsordning.
Enligt Economist kommer man i avtalet sätta upp s.k. oversight panels, dvs. rådgivande organ till ICANN. Dessa ’panels’ ska också inkludera representanter för regeringar utanför USA, för att ge det hela ett internationellt alibi. De rådgivande organ kommer att genomföra regelbundna granskningar av ICANNS arbete på fyra områden:
1. Konkurrens inom – eller kanske snarare mellan- generiska toppdomäner (t.ex. *.com, *.net etc.)
2. Hanteringen av data rörande domäninnehavare
3. Nätverkets säkerhet och transparens
4. Ansvarighet och det offentliga intresset
Vad betyder då detta?
1) Konkurrens inom generiska toppdomäner kan betyda många olika saker. En sak är att Verisign inte utan förbehåll ska få hållas med guldkalven *.com. En helt annan fråga blir om ICANN är beredd att konkurrensutsätta s.k. amerikanska generiska toppdomäner som *.gov, eller varför inte *.mil. Detta reser egntligen fler frågetecken än det besvarar.
2) Hanteringen av data rörande domäninnehavare. Bakom denna rubrik gömmer sig troligtvis en sedan länge diskuterade frågan i ICANN om kunddatabasen för domännamn. Intern jargong talar om den s.k. Whois-databasen, dvs. ska databasen för domännamn innehålla mycket eller lite information (”Thick” eller ”Thin” Whois registry).
Man kan ju fråga sig varför en kunddatabas är så intressant att den får en egen oversight panel. Kanske blir det först då den kombineras med den s.k. upphosvindustrins intressen som bilden klarnar. Om du vill jaga Internetanvändare för upphovsrättsintrång på Internet är det givetvis intressant att toppdomänadministratörer ser till att hålla sig med slutkundernas namn och adresser, dvs. ’a thick whois registry’.
3) Nätverkets säkerhet och transparens knyter också an till högaktuella frågor. Den s.k. Net Neutrality-debatten tar gärna upp frågor som prioritering av Internettrafik som betalar extra etc. Internets stabilitet och driftsäkerhet är ju också fundamentala förutsättningar för en stor del av den industrialiserade världens ekonomiska tillväxt. En ökande andel av många länders BNP baseras på ett fungerande Internet och domännamnssystem.
4) Slutligen ska ett rådgivande organ hantera ansvarighet och det offentliga intresset. Frågan om ansvarighet handlar troligtvis om flera saker. Det kan dels handla om slutanvändarens ansvarighet gentemot en nationell lagstiftning om upphovsrätt. Det kan också handla om eventuell ansvarighet mot resten av världen. För det är troligtvis här, som ICANN möter mycket av det internationella samfundets diplomater med mera.
Så långt synes avtalet ta för givet att ICANN även fortsättningsvis ska drivas i USA. Om den amerikanska regeringen i sitt nya avtal med ICANN stänger dörren för diskussion om detta är det troligt att vi inom fem till tio års tid har flera parallella internet.
onsdag 30 september 2009
tisdag 22 september 2009
IT-politik och handlingsplan för e-förvaltning
Det händer mycket nu. Under det svenska ordförandeskapet i EU arrangeras under hösten två intressanta konferenser. Näringsdepartementet håller den 9-10 november en konferens i Visby om framtida IT-politik för Europa (http://www.se2009.eu/en/meetings_news/2009/11/9/visby_agenda_creating_impact_for_an_eunion_2015), och bara någon vecka senare håller Finansdepartementet ett ministermöte med tillhörande konferens om e-förvaltning 18-20 November i Malmö(http://www.egov2009.se/)
Till grund för den framtida IT-politiken ligger den rapport som presenterades häromveckan (http://www.se2009.eu/polopoly_fs/1.15576!menu/standard/file/A%20GREEN%20KNOWLEDGE%20SOCIETY_CREATIVE%20COMMONS_WEB.pdf ) Den ska enligt Åsa Torstensson ligga till grund för EU:s framtida IT-politik. (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik)
Till grund för e-förvaltningskonferensen ligger två dokument: Dels handlingsplanen för e förvaltning från januari 2008(http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/65/12/4ffd1319.pdf ) och dels Kommitédirektivet till Delegationen för e förvaltning (http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/40/02/ec50b88b.pdf). Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är sedan i mars i år också är ordförande i regeringens e-delegation. I slutet av september 2009 redovisas förslag till en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det är inte alla myndigheter som ingår i arbetet. Av ett regeringsbeslut (http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/49/95/6efbef27.pdf) framgår vilka myndigheter som direkt berörs genom uppdrag.
Tyvärr tycks regeringen fortfarande betrakta IT-politiken och handlingsplanen för e-förvaltning som isolerade händelser. Poängen är att det är två politikområden som är ömsesidgt beroende av varandra. IT-politiken kan i mångt och mycket realiseras genom statens efterfrågan. Förvaltningspolitikens utveckling med elektroniska hjälpmedel behöver förstå teknikens möjligheter för att utvecklas.
Informationssamhället inbegriper snart sagt alla sektorer i samhället. När vi talar om Informationssamhället handlar det inte bara om grundläggande förutsättningar som ett stabilt och säkert Internet, men lika mycket om de effekter teknikutvecklingen har på samhället. Med dagens konsultterminologi skulle man kunna säga att Internet bidrar till en disruptiv samhällsutveckling. Med det menas att informationssamhället innebär en strukturomvandling som har effekter långt bortanför tekniken. Informationssamhället bidrar till nya produktionsmetoder att producera varor och tillhandahålla tjänster. Informationssamhället bidrar till helt nya företag och helt nya produkter. Utvecklingen har mer än väl visat sin potential till effektivisering och höjd produktivitet.
Det är någonstans här som Informationssamhället möter arbetet med offentlig sektors utveckling. Den offentliga förvaltningen är sedan många år tillbaka redan utrustad med nödvändig utrustning för informationssamhället. Däremot, bidrar tekniken till att i grunden utmana hur förvaltningen organiseras. Ett par offentliga utredningar har nuddat vid den utmaningen, men har kanske inte riktigt ännu vågat se konsekvenserna av teknikutvecklingen.
Det offentligas förmåga att samordna sina insatser för informationssamhället är väsentligt för många politikområden. Det är emellertid problem med sådana horisontell frågor. Horisontella frågor har ofta många politiska mål att tillgodose samtidigt. De blir ett ansvar för alla och därmed av intresse för ingen.
För i andra vågskålen ligger den institutionella design som styr förvaltningen kanske mer än något annat. Myndighetens s.k. kärnverksamhet ska gå första, och man vill inte gärna arbeta med något så marginaliserat som IT. Vilken generaldirektör vill rationalisera bort delar av sin egen verksamhet, såga av den gren hon själv sitter på? Att kalla sådana fenomen för GD-backlash är kanske orättvist mot våra myndighetschefer, men illustrerar alltför väl den inbygda trögheten i en omorganisation av det offentliga.
Hur man än vrider och vänder på sig i handlingsplanen finns det några riktigt hårda krav för det offentligas omstrukturering och effektivisering med hjälp av elektronisk kommunikation faktiskt ska kunna genomföras.
Ta utgångspunkt i användarnas situation för offentliga e-tjänster
För att de offentliga elektroniska tjänsterna ska få ett reellt genomslag, behöver de utformas med utgångspunkt i den IT-miljö medborgarna kan antas komma att använda. Detta kan tyckas vara en självklarhet, men det offentliga har tidigare misslyckats med detta. Våren 2006 hällde regeringen mer än 30 mkr på en lösning om e legitimation via bankernas BankID som fjättrade användarna vid en och samma bordsdator för att tjänsten ska fungera. När det centrala dekretet om krav på myndigheterna att använda e-faktura genomfördes tryckte man i praktiken ut kostnaden för e-fakturering på små och medelstora företag.
Att ta utgångspunkt i användaren betyder att det är den enskildes vilja och kunskap att använda tekniken som kommer att avgöra e-tjänstens framgång. Utan ett stabilt och säkert Internet vill hon inte använda tjänsten, utan kunskap kan hon inte. Det offentliga kan därför inte nöja sig med att publicera en rad webb-tjänster och sedan klappa sig på magen och peka finger på medborgare som inte använder dem. Det är att göra för lite.
Mats Sjöstrand på Skatteverket är regeringens general för genomförandet av regeringens handlingsplan. Han lär ha sagt att "...– Om jag byter hatt och svarar som generaldirektör för Skatteverket så kan jag bara konstatera att vi inte har någon strävan att göra saker åt andra myndigheter…” Till och med regeringens general för genomförande signalerar att han i realiteten inte har några planer på att lyfta blicken och att koordinera det offentligas tjänster mer än de egna interna webb-tjänsterna.
Den defensiva hållning som Sjöstrand representerar räcker inte!. I det reella genomförandestadiet av e-handlingsplanen måste ambitionen höjas över en så defensiva hållning. Det är också i själva genomförandet som e förvaltningsutvecklingen har gemensam sak med stora delar av IT-politikens målsättningar, dvs. den elektroniska IT-infrastrukturen ska (oavsett om den är offentlig eller privat) fungera, vara stabil och säker för användaren. Det är lika självklart som att den gamla tidens pappersbrev ska likabehandlas oavsett om de skickas till en myndighet, ett företag eller en privatperson.
•Stabil och säker elektronisk infrastruktur är en förutsättning för att de elektronisk tjänsterna staten tillhandahåller alls ska fungera. Internet-infrastrukturen behöver fungera, för alla. Det betyder konkret att myndigheterna behöver testa stabiliteten och säkerheten i sin egen elektroniska IT-infrastruktur. Användaren behöver både kunna vilja och förstå att använda tekniken. Den behöver helt enkelt vara enklare än alternativen.
•Likaså behöver det offentliga bidra till att användarna har tillräckliga kunskaper att använda tekniken. Det gäller både i breddsatsningar och vad gäller spetskunskapen.
•En kanske inte lika villkorslös förutsättning, men väl ett viktigt villkor för en framgångsrik e handlingsplan, handlar om användarnas integritet. Det offentliga behöver kunna tillhandahålla säker elektronisk kommunikation som garanter både myndighetens och användarnas integritet.
Det är oundvikligen så att e-handlingsplanen i sig är ett av statens viktigaste instrument också för att nå framgångar på andra politikområden. Staten kan genom e-handlingsplanen styra en marknadsmässig utveckling av en stabil och säker elektroniska infrastruktur, av utbildning av användare, att säkra användarnas integritet, och att i praktiken driva innovations- och näringspolitik. E-handlingsplanen är i sig en sant politik- och sektorövergripande möjlighet att effektivisera och förbättra. Men för att den ska lyckas behöver blicken lyftas ovanför den egna myndighetens väggar.
Till grund för den framtida IT-politiken ligger den rapport som presenterades häromveckan (http://www.se2009.eu/polopoly_fs/1.15576!menu/standard/file/A%20GREEN%20KNOWLEDGE%20SOCIETY_CREATIVE%20COMMONS_WEB.pdf ) Den ska enligt Åsa Torstensson ligga till grund för EU:s framtida IT-politik. (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik)
Till grund för e-förvaltningskonferensen ligger två dokument: Dels handlingsplanen för e förvaltning från januari 2008(http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/65/12/4ffd1319.pdf ) och dels Kommitédirektivet till Delegationen för e förvaltning (http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/40/02/ec50b88b.pdf). Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är sedan i mars i år också är ordförande i regeringens e-delegation. I slutet av september 2009 redovisas förslag till en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det är inte alla myndigheter som ingår i arbetet. Av ett regeringsbeslut (http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/49/95/6efbef27.pdf) framgår vilka myndigheter som direkt berörs genom uppdrag.
Tyvärr tycks regeringen fortfarande betrakta IT-politiken och handlingsplanen för e-förvaltning som isolerade händelser. Poängen är att det är två politikområden som är ömsesidgt beroende av varandra. IT-politiken kan i mångt och mycket realiseras genom statens efterfrågan. Förvaltningspolitikens utveckling med elektroniska hjälpmedel behöver förstå teknikens möjligheter för att utvecklas.
Informationssamhället inbegriper snart sagt alla sektorer i samhället. När vi talar om Informationssamhället handlar det inte bara om grundläggande förutsättningar som ett stabilt och säkert Internet, men lika mycket om de effekter teknikutvecklingen har på samhället. Med dagens konsultterminologi skulle man kunna säga att Internet bidrar till en disruptiv samhällsutveckling. Med det menas att informationssamhället innebär en strukturomvandling som har effekter långt bortanför tekniken. Informationssamhället bidrar till nya produktionsmetoder att producera varor och tillhandahålla tjänster. Informationssamhället bidrar till helt nya företag och helt nya produkter. Utvecklingen har mer än väl visat sin potential till effektivisering och höjd produktivitet.
Det är någonstans här som Informationssamhället möter arbetet med offentlig sektors utveckling. Den offentliga förvaltningen är sedan många år tillbaka redan utrustad med nödvändig utrustning för informationssamhället. Däremot, bidrar tekniken till att i grunden utmana hur förvaltningen organiseras. Ett par offentliga utredningar har nuddat vid den utmaningen, men har kanske inte riktigt ännu vågat se konsekvenserna av teknikutvecklingen.
Det offentligas förmåga att samordna sina insatser för informationssamhället är väsentligt för många politikområden. Det är emellertid problem med sådana horisontell frågor. Horisontella frågor har ofta många politiska mål att tillgodose samtidigt. De blir ett ansvar för alla och därmed av intresse för ingen.
För i andra vågskålen ligger den institutionella design som styr förvaltningen kanske mer än något annat. Myndighetens s.k. kärnverksamhet ska gå första, och man vill inte gärna arbeta med något så marginaliserat som IT. Vilken generaldirektör vill rationalisera bort delar av sin egen verksamhet, såga av den gren hon själv sitter på? Att kalla sådana fenomen för GD-backlash är kanske orättvist mot våra myndighetschefer, men illustrerar alltför väl den inbygda trögheten i en omorganisation av det offentliga.
Hur man än vrider och vänder på sig i handlingsplanen finns det några riktigt hårda krav för det offentligas omstrukturering och effektivisering med hjälp av elektronisk kommunikation faktiskt ska kunna genomföras.
Ta utgångspunkt i användarnas situation för offentliga e-tjänster
För att de offentliga elektroniska tjänsterna ska få ett reellt genomslag, behöver de utformas med utgångspunkt i den IT-miljö medborgarna kan antas komma att använda. Detta kan tyckas vara en självklarhet, men det offentliga har tidigare misslyckats med detta. Våren 2006 hällde regeringen mer än 30 mkr på en lösning om e legitimation via bankernas BankID som fjättrade användarna vid en och samma bordsdator för att tjänsten ska fungera. När det centrala dekretet om krav på myndigheterna att använda e-faktura genomfördes tryckte man i praktiken ut kostnaden för e-fakturering på små och medelstora företag.
Att ta utgångspunkt i användaren betyder att det är den enskildes vilja och kunskap att använda tekniken som kommer att avgöra e-tjänstens framgång. Utan ett stabilt och säkert Internet vill hon inte använda tjänsten, utan kunskap kan hon inte. Det offentliga kan därför inte nöja sig med att publicera en rad webb-tjänster och sedan klappa sig på magen och peka finger på medborgare som inte använder dem. Det är att göra för lite.
Mats Sjöstrand på Skatteverket är regeringens general för genomförandet av regeringens handlingsplan. Han lär ha sagt att "...– Om jag byter hatt och svarar som generaldirektör för Skatteverket så kan jag bara konstatera att vi inte har någon strävan att göra saker åt andra myndigheter…” Till och med regeringens general för genomförande signalerar att han i realiteten inte har några planer på att lyfta blicken och att koordinera det offentligas tjänster mer än de egna interna webb-tjänsterna.
Den defensiva hållning som Sjöstrand representerar räcker inte!. I det reella genomförandestadiet av e-handlingsplanen måste ambitionen höjas över en så defensiva hållning. Det är också i själva genomförandet som e förvaltningsutvecklingen har gemensam sak med stora delar av IT-politikens målsättningar, dvs. den elektroniska IT-infrastrukturen ska (oavsett om den är offentlig eller privat) fungera, vara stabil och säker för användaren. Det är lika självklart som att den gamla tidens pappersbrev ska likabehandlas oavsett om de skickas till en myndighet, ett företag eller en privatperson.
•Stabil och säker elektronisk infrastruktur är en förutsättning för att de elektronisk tjänsterna staten tillhandahåller alls ska fungera. Internet-infrastrukturen behöver fungera, för alla. Det betyder konkret att myndigheterna behöver testa stabiliteten och säkerheten i sin egen elektroniska IT-infrastruktur. Användaren behöver både kunna vilja och förstå att använda tekniken. Den behöver helt enkelt vara enklare än alternativen.
•Likaså behöver det offentliga bidra till att användarna har tillräckliga kunskaper att använda tekniken. Det gäller både i breddsatsningar och vad gäller spetskunskapen.
•En kanske inte lika villkorslös förutsättning, men väl ett viktigt villkor för en framgångsrik e handlingsplan, handlar om användarnas integritet. Det offentliga behöver kunna tillhandahålla säker elektronisk kommunikation som garanter både myndighetens och användarnas integritet.
Det är oundvikligen så att e-handlingsplanen i sig är ett av statens viktigaste instrument också för att nå framgångar på andra politikområden. Staten kan genom e-handlingsplanen styra en marknadsmässig utveckling av en stabil och säker elektroniska infrastruktur, av utbildning av användare, att säkra användarnas integritet, och att i praktiken driva innovations- och näringspolitik. E-handlingsplanen är i sig en sant politik- och sektorövergripande möjlighet att effektivisera och förbättra. Men för att den ska lyckas behöver blicken lyftas ovanför den egna myndighetens väggar.
måndag 21 september 2009
BP 2010
Ögnar igenom BP för 2010.
I Odells hörna håller e-förvaltning sakta på att sjunka djupare ner i sedimenten av intighet. På regeringskansliet vägrar man fortfarande att arbeta mellan stuprören, och e-förvaltningen är i sig så lågt prioriterad att regeringen knappt vet att den finns. Det blir en överrasknig i Malmö.
Finansdepartementet tycks fortfarande tro att e-förvaltnings-handlingsplanen enkom är ett
instrument för effektivisering av några offentliga myndigheter. Maud lämnar fortfarande walk-over i grenen göra-näringspolitik-av-offentliga-konsumtion. Staten fångar fortfarande inte möjligheten att styra flera mycket stora marknader med sin efterfrågan. Antag 500 myndigheter i Sverige. Antag 9000 kr per officepaket. Gissa själv genomsnittet anställda per myndighet. Multiplicera. Lägre hängande frukt än så går inte att få.
regeringens handlingsplan för e-förvaltning ska i ett andra steg utveckla gemensamma IT-stöd för beställningar från ramavtal. All offentlig upphandling ska mao. gå genom en elektronisk getingmidja, dvs. Mastodontdatabasen för upphandling. Hmm… Grattis våra stora IT-leverantörer, grattis Arvid.
eID lyfts fram som viktig fråga att lösa. Är det tredje, eller möjligtvis fjärde gången detta ska ske genom en intern utredning? Är det kanske dags att släppa sargen, och fråga användarna vilken eID de är beredda att använda innan ytterligare 30 miljoner kr förbrukas?
På västfronten intet nytt. Men mitt muttrandet finner jag dagens glädjepiller i sloganen: ”Sverige är och ska förbli en ledande IT-nation”. Det där ”…ska förbli…” var riktigt upplyftande.
I Odells hörna håller e-förvaltning sakta på att sjunka djupare ner i sedimenten av intighet. På regeringskansliet vägrar man fortfarande att arbeta mellan stuprören, och e-förvaltningen är i sig så lågt prioriterad att regeringen knappt vet att den finns. Det blir en överrasknig i Malmö.
Finansdepartementet tycks fortfarande tro att e-förvaltnings-handlingsplanen enkom är ett
instrument för effektivisering av några offentliga myndigheter. Maud lämnar fortfarande walk-over i grenen göra-näringspolitik-av-offentliga-konsumtion. Staten fångar fortfarande inte möjligheten att styra flera mycket stora marknader med sin efterfrågan. Antag 500 myndigheter i Sverige. Antag 9000 kr per officepaket. Gissa själv genomsnittet anställda per myndighet. Multiplicera. Lägre hängande frukt än så går inte att få.
regeringens handlingsplan för e-förvaltning ska i ett andra steg utveckla gemensamma IT-stöd för beställningar från ramavtal. All offentlig upphandling ska mao. gå genom en elektronisk getingmidja, dvs. Mastodontdatabasen för upphandling. Hmm… Grattis våra stora IT-leverantörer, grattis Arvid.
eID lyfts fram som viktig fråga att lösa. Är det tredje, eller möjligtvis fjärde gången detta ska ske genom en intern utredning? Är det kanske dags att släppa sargen, och fråga användarna vilken eID de är beredda att använda innan ytterligare 30 miljoner kr förbrukas?
På västfronten intet nytt. Men mitt muttrandet finner jag dagens glädjepiller i sloganen: ”Sverige är och ska förbli en ledande IT-nation”. Det där ”…ska förbli…” var riktigt upplyftande.
torsdag 17 september 2009
Political initiative for Internet Governance
I just stumbeled on a Norwegian paper on Internet Governance: called ”How to improve the present structure?” by Director General Willy Jensen at Norwegian Post and Telecommunication Authority.
Even thuogh I maybe don’t agree on every letter of the paper, I would like to commend Willy Jensen for a well structured and concise paper. From a policymakers point of view, this is an excellent starting point for real discussion.
The paper can be found here:
http://www.npt.no/ikbViewer/Content/112149/ntva%20paper.doc
Even thuogh I maybe don’t agree on every letter of the paper, I would like to commend Willy Jensen for a well structured and concise paper. From a policymakers point of view, this is an excellent starting point for real discussion.
The paper can be found here:
http://www.npt.no/ikbViewer/Content/112149/ntva%20paper.doc
tisdag 15 september 2009
Is there a Swedish policy position in Internet Governance Forum?
Today the last round of preparations before the Internet Governance Forum (IGF) 2009 in Sharm El Sheik is about to begin. Historically, Sweden was associated with the view of former vice president to ICANN - former Prime Minister and present Minister of Foreign Affairs - Mr Carl Bildt. Nowdays, the participation in IGF is under the auspiece of the Minister of communication, Ms Åsa Torstensson.
So what is the Swedish position in Internet Governance today? Well, it is a complex set of issues, so the shortest way to put it is...void. Internet Governance was until quite recently hardly at all of political interest for the Swedish government. It hadn't been since the WSIS process during 2003 and 2005 in Tunis, where Sweden statements ended in a hasty ambiguity.
However, Sweden is president in the European union, so several pairs of eyes will probably turn towards the swedish delegation, and maybe expecting leadership. Sweden can't avoid a statement in the the area of Internet governance for too long, so at least a draft to a european policy will probably be developed during the last preparatory meeting in Geneva today and tomorrow. It is customary that the EU presidency gather initiative for a written statement read out loud in UN prepartory meeting. This statement is supposed to be a coherent Internet Governance policy for all of the union. It is unfortunately also custom that one or two european union member states can't resist the urge to give their (personal) view of what should be the european policy.
And by the way, What is a specifically Swedish, view in all this? What - or rather Who- does a national policy actually represent? ITU:ers have a convenient existence, since they send representatives from Governement, sitting behind the country flag and the country name sign, speaking as representatives for a country. In a model with transparency in decision and multistakeholder representation, there is extra need for integrity among policymakers, since the risk for policy capture is apparent in such environments. Such capture would severely damage the credibility of this government.
In Februari 2008, I gave Swedens view on the so called JPA midterm review, i.e. ICANNs relation to US Government (http://www.ntia.doc.gov/ntiahome/domainname/jpacomments2007/jpacomment_095.pdf) . In short, this statement issued that an NGO like ICANN is the way to go when it comes to Internet governance, but that we in the long run need a global consensus on Internet Governance, and especially the management of strategical infrastructure. In my view, this global consensus also presuppose acceptance from developing states like Brazil, or India. When this is said, I also understand that there is a long way to go for that consensus to appear.
So what is the Swedish position in Internet Governance today? Well, it is a complex set of issues, so the shortest way to put it is...void. Internet Governance was until quite recently hardly at all of political interest for the Swedish government. It hadn't been since the WSIS process during 2003 and 2005 in Tunis, where Sweden statements ended in a hasty ambiguity.
However, Sweden is president in the European union, so several pairs of eyes will probably turn towards the swedish delegation, and maybe expecting leadership. Sweden can't avoid a statement in the the area of Internet governance for too long, so at least a draft to a european policy will probably be developed during the last preparatory meeting in Geneva today and tomorrow. It is customary that the EU presidency gather initiative for a written statement read out loud in UN prepartory meeting. This statement is supposed to be a coherent Internet Governance policy for all of the union. It is unfortunately also custom that one or two european union member states can't resist the urge to give their (personal) view of what should be the european policy.
And by the way, What is a specifically Swedish, view in all this? What - or rather Who- does a national policy actually represent? ITU:ers have a convenient existence, since they send representatives from Governement, sitting behind the country flag and the country name sign, speaking as representatives for a country. In a model with transparency in decision and multistakeholder representation, there is extra need for integrity among policymakers, since the risk for policy capture is apparent in such environments. Such capture would severely damage the credibility of this government.
In Februari 2008, I gave Swedens view on the so called JPA midterm review, i.e. ICANNs relation to US Government (http://www.ntia.doc.gov/ntiahome/domainname/jpacomments2007/jpacomment_095.pdf) . In short, this statement issued that an NGO like ICANN is the way to go when it comes to Internet governance, but that we in the long run need a global consensus on Internet Governance, and especially the management of strategical infrastructure. In my view, this global consensus also presuppose acceptance from developing states like Brazil, or India. When this is said, I also understand that there is a long way to go for that consensus to appear.
måndag 14 september 2009
Nystart för EU:s IT-politik?
I dagarna har regeringen publicerat det svenska ordförandeskapets inspel till en framtida IT-politik för Europa [http://www.se2009.eu/en/meetings_news/2009/11/9/visby_agenda_creating_impact_for_an_eunion_2015] . Ansvarig Minister Åsa Torstensson har i konsekvens med sitt ansvarsområde valt att presentera programmet i ’nya medier’ [http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik].
Europeisk IT-politik är inte en hastig process. Men den spelar desto större betydelse på sikt, eftersom den avgör vad den europeiska gemenskapen kommer att fokusera sitt intresse på. Nu när IT-politik snart betyder betyder allt och ingenting, behöver en IT-politik avgränsa till ett antal sektorer i samhället.
Helt rätt i tiden öppnar rapporten med en vision om ett grönt kunskapssamhälle. Tjusningen med en vision är just att man kan vara så luftig i sina resonemang, utan att egentligen förbinda sig för alltför mycket. Men det finns trots allt en poäng med en vision, därför om man Inte har den, kommer man automatiskt att följa någon annans. Utan magnetiskt nordpol kommer kompassnålen bara att snurra runt, och det blir svårt att orentera sig över huvud taget.
Steget under visionen blir det lite knepigare. Då ska visionen översättas, konkretiseras och operationaliseras till ett antal mål. I rapporten bryts den ner i ett antal policy-teman, nämligen visionen om övergången till ett kunskapsbaserat samhälle, övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, och övergången till en hållbar eller ’grön’ ekonomi som i liten utsträckning bidrar till utsläpp av växthusgaserna (”sustainable low-carbon economy”). Lite rörande blir det när snart 80-årig amerikansk keynesianism blir parollen för den europeiska ekonomins gröna omstart. Den ska nämligen ske genom ’a Green New Deal’.
Här behövs ytterligare konkretisering för att förstå vartåt det lutar. Rapporten presenterar sedan också en praktisk plan för det gröna kunskaps-samhället. Tio policy-områden identifieras i rapporten, områden som enligt förslaget ska vara ledande för en europeisk IT-politik i de kommande fem till tio åren. De är kunskapsekonomin, kunskapssamhället, grön IT, Nästa generations infrastruktur, mjuk infrastruktur, småföretag, en samlad marknad för information, e-förvaltning, säkerhet i Internet och ett tydligt politiskt ledarskap. Varje policy-område tilldelas ett antal politiska mål, och t.o.m. förslag till konkreta handlingar.
Så långt, efter att bara ha bläddrat igenom rapporten, framstår den i alla fall som väl strukturerad. Man passerar en Vision, policy-teman, policy-områden, politiska mål och konkreta handlingar. Men om man stannar här, och på ett mycket övergripande plan ska sammanfatta vad planen står för, så kan europas IT-politik de närmaste fem till tio åren sammanfattas med fokus på kunskap som motor för ekonomin och grön IT för en eko-effektiv ekonomi.
Det är nog svårt att bara månader före Köpenhamnsmötet motstå att kasta in den gröna dimensionen i IT-politiken., eller är det miljöpolitiken?, eller är det utbildningspolitiken?, forskningspolitiken? eller… När elektronisk kommunikation nu är integrerad i snart sagt alla dimensioner av samhället blir det allt svårare att kalla det just IT-politik. För till slut inbegriper IT-politik ju … allting. Men en sak är säker: jag hittar inte många ord om integritet.
Europeisk IT-politik är inte en hastig process. Men den spelar desto större betydelse på sikt, eftersom den avgör vad den europeiska gemenskapen kommer att fokusera sitt intresse på. Nu när IT-politik snart betyder betyder allt och ingenting, behöver en IT-politik avgränsa till ett antal sektorer i samhället.
Helt rätt i tiden öppnar rapporten med en vision om ett grönt kunskapssamhälle. Tjusningen med en vision är just att man kan vara så luftig i sina resonemang, utan att egentligen förbinda sig för alltför mycket. Men det finns trots allt en poäng med en vision, därför om man Inte har den, kommer man automatiskt att följa någon annans. Utan magnetiskt nordpol kommer kompassnålen bara att snurra runt, och det blir svårt att orentera sig över huvud taget.
Steget under visionen blir det lite knepigare. Då ska visionen översättas, konkretiseras och operationaliseras till ett antal mål. I rapporten bryts den ner i ett antal policy-teman, nämligen visionen om övergången till ett kunskapsbaserat samhälle, övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, och övergången till en hållbar eller ’grön’ ekonomi som i liten utsträckning bidrar till utsläpp av växthusgaserna (”sustainable low-carbon economy”). Lite rörande blir det när snart 80-årig amerikansk keynesianism blir parollen för den europeiska ekonomins gröna omstart. Den ska nämligen ske genom ’a Green New Deal’.
Här behövs ytterligare konkretisering för att förstå vartåt det lutar. Rapporten presenterar sedan också en praktisk plan för det gröna kunskaps-samhället. Tio policy-områden identifieras i rapporten, områden som enligt förslaget ska vara ledande för en europeisk IT-politik i de kommande fem till tio åren. De är kunskapsekonomin, kunskapssamhället, grön IT, Nästa generations infrastruktur, mjuk infrastruktur, småföretag, en samlad marknad för information, e-förvaltning, säkerhet i Internet och ett tydligt politiskt ledarskap. Varje policy-område tilldelas ett antal politiska mål, och t.o.m. förslag till konkreta handlingar.
Så långt, efter att bara ha bläddrat igenom rapporten, framstår den i alla fall som väl strukturerad. Man passerar en Vision, policy-teman, policy-områden, politiska mål och konkreta handlingar. Men om man stannar här, och på ett mycket övergripande plan ska sammanfatta vad planen står för, så kan europas IT-politik de närmaste fem till tio åren sammanfattas med fokus på kunskap som motor för ekonomin och grön IT för en eko-effektiv ekonomi.
Det är nog svårt att bara månader före Köpenhamnsmötet motstå att kasta in den gröna dimensionen i IT-politiken., eller är det miljöpolitiken?, eller är det utbildningspolitiken?, forskningspolitiken? eller… När elektronisk kommunikation nu är integrerad i snart sagt alla dimensioner av samhället blir det allt svårare att kalla det just IT-politik. För till slut inbegriper IT-politik ju … allting. Men en sak är säker: jag hittar inte många ord om integritet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)