Internet och politikens drivkrafter - del 3

I tidigare inlägg har jag resonerat runt vad IT-politik inte är eller inte bör vara. Den bör inte vara ett isolat som lever enskilt från andra politikområden. Frågan om IT-politik är som sagt ställd på fel sätt.

För att få ett rimligt sammanhang behöver perspektivet i stället bli:
På vilket sätt kan t.ex.Internet bidra till en effektivare sjukvård? -till en effektivare offentlig förvaltning?, -till minskade utsläpp av växthusgaser, - till en ekonomisk tillväxt? –till innovationer och tjänster som effektiviserar vardagen. Därför att i slutändan är det bl.a. dessa mål som är den primära drivkraften för politiska insatser. De målen är helt enkelt överordnade och högre prioriterade än exempelvis ’bredband åt alla’, eller ’stabila och säkra nät’.

Och –nej, detta är inte bara en lek med ord. Varje gång man talar om ’Grön IT’ eller e-förvaltning befäster man samtidigt tanken om att det finns en isolerad IT-politik därute, något som är isolerat från annan verksamhet, och något som behöver förklaras för en politiker. Felslutet man gör i det senare fallet är att man sätter tekniken i första rummet, och helt enkelt adresserar andra mål än motsvarande politiker gör. Man envisas med att tala förbi varandra, och att tala om olika saker.

För att komma förbi förvirringen som uppstår då man talar om olika saker behöver man utgå från de perspektiv teknikern och användaren har gemensamt, nämligen användaren. Att tala om ’Användarnas Internet’ är ett sätt att närma sig den minimala gemensamma nämnare som finns. Användaren hyllar både principiella diskussioner som exemeplvis integritet, men hyllar också billiga eller fungerande tjänster, eller en enklare vardag med hjälp av teknik.

Att resonera i termer av användarnas Internet för också vårt resonemang närmare konkreta lösningar, eller i riktning mot en ’mer mogen politik’ enligt ovanstående resonemang. Helt plötsligt talar man inte längre om IT-politik, utan om konkretiseringar av åtgärder, av åtgärder som exempelvis bidrar till ekonomisk tillväxt. Exemplet för bort resonemanget från en svårgripbar och luftig diskussion om informationsteknikens bidrag till ekonomisk tillväxt. Genom att ställa frågan rätt kan relativt flummiga diskussioner vridas till en operationalisering av de politiska målen, till en konkretiserad diskussion om vad som ska menas med exempelvis öppna nätverk, öppna tjänster osv. Så har exempelvis Näringsdepartementet i juni 2009 gjort på ett föredömligt sätt då man förmått regeringen uppdra åt PTS att utreda begreppet öppenhet (N2009/4830/ITP).

Här ska jag för sista gången falla tillbaka i liknelsen med miljöpolitiken. Jag nämnde tidigare att det är Naturvårdsverkets ca. 500 personer som just operationaliserat det som en gång kallades miljöpolitik. Men vem operationaliserar det som en gång kallades IT-politik?

Informationstekniken är ju nästan helt ägd och driven av privata medel. Till skillnad från den tidiga miljöpolitikens försök att skapa filosofiskt och moraliskt samanhängande värdesystem, bidrar den marknadsledda teknikutvecklingen till en sund dynamik. Å andra sidan har teknikersamfundet tidigare nästan helt duckat för moraliska värden som exempelvis användarens integritet.

Internet är i sig också ett Internationellt system, där avgörande beslut fattas lång ifrån, och långt ovanför huvudet på nationalstatens och riksdagens ledamöter. Framför allt har många beslut fattats långt före det att den politiska sfären insåg vilken betydelse tekniken skulle komma att få. Detta gör också att du som representant för Government bildlikt talat sitter i baksätet för teknikutveckling.

Att Internetutveckling är marknadsdriven, och att Internet utvecklas utifrån en Internationell regim, är nog också två viktiga förklaringar till den plötsligt uppflammade debatten. Politiker – särskilt i nationella parlament som riskdagen- har svårt att finna sig i baksätesrollen, och att besluten om informationssamhället fattas långt ifrån deras maktsfär.

När nu insikten om vad Informationssamhället faktiskt får för konsekvenser, upplevs de som ibland desperata, och ofta valhänta, politiska insatserna som politiskt oacceptabla för många användare. Det förklarar kanske också hur riksdagen kan sitta och besluta om att det ska vara förbjudet att lyssna av kopparbaserade ledningar, men tillåtet att lyssna av fiberkablar. Internet är ett experiment som lyckades. Det skapades inte med hänsyn tagen till att tillgodose alla tänkbara politiska mål, för då hade nätet garanterat aldrig utvecklats från början.