DENNA SIDA ÄR FLYTTAD TILL
http://ambetet.wordpress.com/
torsdag 15 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Hälsan tiger still
Ibland är det lätt att glömma bort det som faktiskt fungerar. Vi tar exempelvis för givet att Internet ska fungera väl. Här nedan en tydligare beskrivning av hur bra Internet (eller kanske snarare domännamnssystemet) faktiskt fungerar i Sverige. Detta är lite för kul läsning för att inte spridas.
Det har kommit en mycket intressant (och upplyftande) uppsats från universitetet i Twente under namnet Een georganiseerd domein – onderzoek naar organisatievormen voor ccTLD beheer en hun maatschappelijke effecten. Det är Pascal Ars som i april 2009 lade fram sin uppsats. Med dagens möjligheter till en summarisk översättning (t.ex. i google translate) är detta emellertid inte längre ett stort problem att ge sig på holländska.. Tillvaron underlättas dessutom av en engelsk sammanfattning (s 68-74 i uppsatsen). Den är extra rolig läsning eftersom den inte är den traditionella beställningsrapporten, utan en uppsats, från ett riktigt universitet, skriven av en icke-techie utan alltför många och långa fingrar i syltburken, och därmed relativt trovärdig.
Men först lite bakgrund:
I början av 2006 trädde den s.k. Toppdomänlagen i kraft.. Införandet av denna lag var ett vägval för hur Internet i Sverige ska styras och administreras. Den reglerar bl.a. hur toppdomänen för Sverige (.SE) ska administreras, och av vem. Staten hade å ena sidan kunnat hårdreglera .SE-zonen, t.ex. genom att i toppdomänlagen från början av 2006 nationalisera .SE-zonen och lägga den under kontroll och drift på PTS. Så har exempelvis skett i Finland, där .FI-zonen styrs av statliga Ficora. Som motsatt extrem hade staten kunnat släppa .SE-zonen fullt ut till kommersiella aktörer, så som exempelvis sker under toppdomänen för .COM.
I samband med toppdomänlagen beslutades den nuvarande strukturen för Stiftelsen för Internetinfrastruktur (eller kort och gott .SE). Verksamheten drivs idag i stiftelseform. Eventuella överskott ska återföras för att förbättra DNS-tjänsten i synner het och Internetutveckling i allmänhet.
Pascal Ars uppsats gör en jämförande studie mellan olika landstoppdomäner i Europa, för att se vilka samhällseffekter olika modeller för förvaltningen av en landstoppdomän har. Utvärderingen görs utifrån fem olika variabler: kostnadseffektivitet kontra kvalitet i DNS, graden av innovation och integritetsskydd av användaren, samt toppdomänadministratörens lyhördhet till användarnas behov och intressen.
Priset
Som författaren självmant påpekar är detta komplexa samband, eftersom det inte fullt ut är jämförbara produkter som jämförs. Ett domännamn med högt tjänsteinnehåll (t.ex. tvistlösning, innovativ teknik eller lyhördhet gentemot det lokala internetsamfundet) kostar med nödvändighet mer än med ett utan. Likaså kompliceras bilden av att toppdomäner med stora volymer domännamn kan antas ha en avtagande marginalkostnad, dvs. att deras pris avtar då volymerna ökar. När studien kompenserat för denna skillnad i tjänster är skillnaden i pris för ett domännamn mycket liten.
Slutanvändaren i Sverige betalar i runda tal en hundralapp per år för ett domännamn under .SE, en kostnad som varier mycket beroende om du använder andra kompletterande tjänster som exempelvis webb-hosting etc.
En stabil DNS-tjänst
Sedan kommer emellertid de riktiga pärlorna på rad. Genomgående för alla toppdomänadministratörer i undersökningen är att man upprätthållit DNS i mer än 99,9% , dvs. en mycket stabil tjänst. I undersökningen utmärker sig sig .AU (Österrike), .SE (Sverige), .BE (Belgien) och .FI (Finland) som extra stabila i driften av DNS.
Innovation i DNS
I utvärderingen av innovation i DNS pekas.SE i ensamt majestät ut som den enskilda toppdomänadminstratören med högst grad av innovation. Detta mäts genom
• anpassning till internetnationella tecken (s.k. IDN), dvs. i .SE:s fall en anpassning till svenskans tecken å, ä och ö, samt de svenska miniritetsspråken
• nästa generations IP-protokoll (IPv6), dvs. en standard som möjliggör ett stort antal nya IP-adresser
• Åtgärder mot bedrägerier på Internet (DNSSEC)
• ENUM, dvs. en teknik för att lagra och distribuera adresser på Internet.
Här pekas särskilt Italien och UK ut som minst innovativa. Intressant är att jumboplatsen i stor utsträckning förklaras med den branschvisa styrningen (”Private self-regulation”) av DNS som är utmärkande för DNS-administrationen under .IT och .UK.
Skyddet av personlig integritet
Även vad gäller skyddet av personlig integritet och personlig information står .SE i ensamt majestät överst på prispallen. Studien identifierar tre metoder att hindra att oönskad information läcker ut i fel sammanhang..SE använder alla tre metoderna, medan exempelvis Danmark och Finland knappt skyddar informationen alls.
Det lokala Internetsamfundets medinflytande
Slutligen studerar uppsatsen toppdomänadministratörens lyhördhet gentemot det lokala Internetsamfundet (LIC). Detta mäts genom att se till i vilken grad användare i LIC representeras i organisationen och i vilken utsträckning de kan få sina synpunkter tillgodosedda. Även här tilldelas situationen i Sverige en stark lyhördhet till användarnas behov.
Vad betyder då allt detta?
Slutsaten av uppsatsen tydlig: Den modell som etablerats i Sverige för att reglera domännamnsadministratören för .SE-zonen är mycket framgångsrik, och sker i en väl avvägd balans mellan å ena sidan statlig kontroll och å andra sidan den innovationsförmåga och närighet som utmärker kommersiella verksamheter.
Uppsatsen pekar på en modell där .SE bidrar med teknisk stabilitet för domännamnssystemet under .SE-zonen. Vi vet exempelvis själva att domännamnssystemet under .SE varit operativt utan avbrott de senaste 10 åren. .SE bidrar också med en utveckling av domännamnssystemet för att bl.a. skydda slutanvändaren. Detta sker under relativt stort inflytande från det lokala Internetsamfundet, dvs. reprsentanter för de som berörs.
Uppsatsen pekar också på .SE som en organisation med en hög grad av innovation, bl.a. med ändamål att skydda slutanvändaren och hennes integritet .SE var exempelvis först i världen med att faktiskt tillämpa DNSSEC, dvs. en teknik för att motverka bedrägerier på Internet. Likaså utvecklar .SE i samarbete med andra just nu en motsvarande ickeproprietär kod (Open DNSSEC) för motsvarande ändamål. I en internationell jämförelse står .SE för ett starkt skydd av personliga uppgifter i databasen för domännamnsinnehavare.
Uppstasen pekar också på en modell där användarenas intressen och behov tillgodoses i stor utsträckning. Den Stiftelseform som .SE drivs under idag är uppenbart en mycket bra form för en kombination av ett stabilt domännamnssystem, en innovativ miljö för Internetutveckling, och möjligheten att ta ett samhällsansvar genom att tillgodose användarnas intressen. Visst är det med självgod min detta återberättas, men en så positiv utvärdering från en extern part går bara inte att förbise!
Det har kommit en mycket intressant (och upplyftande) uppsats från universitetet i Twente under namnet Een georganiseerd domein – onderzoek naar organisatievormen voor ccTLD beheer en hun maatschappelijke effecten. Det är Pascal Ars som i april 2009 lade fram sin uppsats. Med dagens möjligheter till en summarisk översättning (t.ex. i google translate) är detta emellertid inte längre ett stort problem att ge sig på holländska.. Tillvaron underlättas dessutom av en engelsk sammanfattning (s 68-74 i uppsatsen). Den är extra rolig läsning eftersom den inte är den traditionella beställningsrapporten, utan en uppsats, från ett riktigt universitet, skriven av en icke-techie utan alltför många och långa fingrar i syltburken, och därmed relativt trovärdig.
Men först lite bakgrund:
I början av 2006 trädde den s.k. Toppdomänlagen i kraft.. Införandet av denna lag var ett vägval för hur Internet i Sverige ska styras och administreras. Den reglerar bl.a. hur toppdomänen för Sverige (.SE) ska administreras, och av vem. Staten hade å ena sidan kunnat hårdreglera .SE-zonen, t.ex. genom att i toppdomänlagen från början av 2006 nationalisera .SE-zonen och lägga den under kontroll och drift på PTS. Så har exempelvis skett i Finland, där .FI-zonen styrs av statliga Ficora. Som motsatt extrem hade staten kunnat släppa .SE-zonen fullt ut till kommersiella aktörer, så som exempelvis sker under toppdomänen för .COM.
I samband med toppdomänlagen beslutades den nuvarande strukturen för Stiftelsen för Internetinfrastruktur (eller kort och gott .SE). Verksamheten drivs idag i stiftelseform. Eventuella överskott ska återföras för att förbättra DNS-tjänsten i synner het och Internetutveckling i allmänhet.
Pascal Ars uppsats gör en jämförande studie mellan olika landstoppdomäner i Europa, för att se vilka samhällseffekter olika modeller för förvaltningen av en landstoppdomän har. Utvärderingen görs utifrån fem olika variabler: kostnadseffektivitet kontra kvalitet i DNS, graden av innovation och integritetsskydd av användaren, samt toppdomänadministratörens lyhördhet till användarnas behov och intressen.
Priset
Som författaren självmant påpekar är detta komplexa samband, eftersom det inte fullt ut är jämförbara produkter som jämförs. Ett domännamn med högt tjänsteinnehåll (t.ex. tvistlösning, innovativ teknik eller lyhördhet gentemot det lokala internetsamfundet) kostar med nödvändighet mer än med ett utan. Likaså kompliceras bilden av att toppdomäner med stora volymer domännamn kan antas ha en avtagande marginalkostnad, dvs. att deras pris avtar då volymerna ökar. När studien kompenserat för denna skillnad i tjänster är skillnaden i pris för ett domännamn mycket liten.
Slutanvändaren i Sverige betalar i runda tal en hundralapp per år för ett domännamn under .SE, en kostnad som varier mycket beroende om du använder andra kompletterande tjänster som exempelvis webb-hosting etc.
En stabil DNS-tjänst
Sedan kommer emellertid de riktiga pärlorna på rad. Genomgående för alla toppdomänadministratörer i undersökningen är att man upprätthållit DNS i mer än 99,9% , dvs. en mycket stabil tjänst. I undersökningen utmärker sig sig .AU (Österrike), .SE (Sverige), .BE (Belgien) och .FI (Finland) som extra stabila i driften av DNS.
Innovation i DNS
I utvärderingen av innovation i DNS pekas.SE i ensamt majestät ut som den enskilda toppdomänadminstratören med högst grad av innovation. Detta mäts genom
• anpassning till internetnationella tecken (s.k. IDN), dvs. i .SE:s fall en anpassning till svenskans tecken å, ä och ö, samt de svenska miniritetsspråken
• nästa generations IP-protokoll (IPv6), dvs. en standard som möjliggör ett stort antal nya IP-adresser
• Åtgärder mot bedrägerier på Internet (DNSSEC)
• ENUM, dvs. en teknik för att lagra och distribuera adresser på Internet.
Här pekas särskilt Italien och UK ut som minst innovativa. Intressant är att jumboplatsen i stor utsträckning förklaras med den branschvisa styrningen (”Private self-regulation”) av DNS som är utmärkande för DNS-administrationen under .IT och .UK.
Skyddet av personlig integritet
Även vad gäller skyddet av personlig integritet och personlig information står .SE i ensamt majestät överst på prispallen. Studien identifierar tre metoder att hindra att oönskad information läcker ut i fel sammanhang..SE använder alla tre metoderna, medan exempelvis Danmark och Finland knappt skyddar informationen alls.
Det lokala Internetsamfundets medinflytande
Slutligen studerar uppsatsen toppdomänadministratörens lyhördhet gentemot det lokala Internetsamfundet (LIC). Detta mäts genom att se till i vilken grad användare i LIC representeras i organisationen och i vilken utsträckning de kan få sina synpunkter tillgodosedda. Även här tilldelas situationen i Sverige en stark lyhördhet till användarnas behov.
Vad betyder då allt detta?
Slutsaten av uppsatsen tydlig: Den modell som etablerats i Sverige för att reglera domännamnsadministratören för .SE-zonen är mycket framgångsrik, och sker i en väl avvägd balans mellan å ena sidan statlig kontroll och å andra sidan den innovationsförmåga och närighet som utmärker kommersiella verksamheter.
Uppsatsen pekar på en modell där .SE bidrar med teknisk stabilitet för domännamnssystemet under .SE-zonen. Vi vet exempelvis själva att domännamnssystemet under .SE varit operativt utan avbrott de senaste 10 åren. .SE bidrar också med en utveckling av domännamnssystemet för att bl.a. skydda slutanvändaren. Detta sker under relativt stort inflytande från det lokala Internetsamfundet, dvs. reprsentanter för de som berörs.
Uppsatsen pekar också på .SE som en organisation med en hög grad av innovation, bl.a. med ändamål att skydda slutanvändaren och hennes integritet .SE var exempelvis först i världen med att faktiskt tillämpa DNSSEC, dvs. en teknik för att motverka bedrägerier på Internet. Likaså utvecklar .SE i samarbete med andra just nu en motsvarande ickeproprietär kod (Open DNSSEC) för motsvarande ändamål. I en internationell jämförelse står .SE för ett starkt skydd av personliga uppgifter i databasen för domännamnsinnehavare.
Uppstasen pekar också på en modell där användarenas intressen och behov tillgodoses i stor utsträckning. Den Stiftelseform som .SE drivs under idag är uppenbart en mycket bra form för en kombination av ett stabilt domännamnssystem, en innovativ miljö för Internetutveckling, och möjligheten att ta ett samhällsansvar genom att tillgodose användarnas intressen. Visst är det med självgod min detta återberättas, men en så positiv utvärdering från en extern part går bara inte att förbise!
torsdag 1 oktober 2009
Nya toppdomäner
Igår fick organisationen ICANN en organisatorisk pånyttfödelse. Ett förnyat avtal med Amerikanska department of commerce skapar delvis nya förutsättningar för ICANNs existens och dagliga administration av Internet.
Idag ser vi ofta adresser på nätet som slutar med en tvåstavig förkortning (t.ex. .SE). de kallas vanligtvis för landstoppdomäner, dvs. Internetadresser som pekar på ett land. Till grund för de förkortningarna ligger den FN-standard som med två bokstäver benämner alla länder. Toppdomänen som pekar på Sverige kallas .SE, och det är.SE som har avtal med ICANN att sköta adresserna på den delen av Internet. På engelska kallas en sådan toppdomän country code Top Level Domain eller kort och gott ccTLD.
Andra toppdomäner kallas vanligtvis för generiska toppdomäner (gTLD). Adresser som exempelvis slutar på .com, .org eller .net, har tre eller fler bokstäver. Det finns idag ca 280 landstoppdomäner och 21 generiska toppdomäner. Det ICANN beslutade 2008 var att man skulle öppna för fler och helt nya sådana. ICANN har skrivit ner hur man föreställer sig hanteringen av en sådan process i en särskild handbok:
Egentligen är det tre parallella processer som pågår
ICANN har redan 2008 beslutat att man ska öppna upp för nya toppdomäner på Internet. Att besluta det är lätt. Att genomföra det är lite svårare. Därför att i samma ögonblick som du aviserar detta behöver du ha en plan, eller policy för hur de toppdomänerna ska delas ut. Ska vemsomhelst få registrera en toppdomän? Får jag som privatperson registrera www.domän.sweden? Varför? Varför inte?
Klart är att många aktörer tagit fasta på detta löfte från ICANN, och att de just nu bullar upp för sin nya toppdomän. De kommunala förvaltningarna i Paris och Berlin lägger redan idag ner stora summor för att deras toppdomäner ska realiseras. Tänk dig adresser som www.hittapa.berlin, www.hittapa.ericsson, www.hittapa.volvo, eller varför inte www.hittapa.stockholm. Har den politiska ledningen i Stockholm insett den möjligheten? Eller ledningen för Ericsson?
Enligt rykten skulle en sådan adress kosta US$ 185 000. Till det kommer en årlig kostnad för drift och underhåll av toppdomänen. Ursprungligen planerade man att öppna för de nya toppdomänerna under andra kvartalet 2009. Man har nu tvingats skjuta på lanseringen till december 2009.
Parallellt med de nya toppdomänerna pågår ett arbete med att anpassa och internationalisera Internet till andra tecken än det engelska alfabetet. Domännamn med vårt unika alfabete fungerar redan idag utmärkt under toppdomänen .SE (t.ex. www.hittapå.se), men hur är det med andra tecken? Arbetet att internationalisera domännamnssystemet (IDN Internationalised Domain name system) siktar på att möjliggöra för helt andra språk (’script’). Tänk dig att i stället kunna skriva en domänadress såhär ن أقرأ هذه الصفحة با.لعر eller såhär: 我希望.此网. Har den politiska ledningen i Göteborg insett att de kan komma att registrera www.domän.göteborg ?
Slutligen finns en tredje process som kombinerar de två, dvs. arbetet med att snabbt införa toppdomäner för ett fåtal länder på deras eget språk. Kina säger sig redan idag ha stöd för tecknet för Kina ( ) som toppdomän. Likaså kan man tänka att Ryssland som idag har toppdomänen .RU framöver också skulle vilja ha en toppdomän för kyrilliska bokstäver.
Vilka blir effekterna?
Det är nu ganska många år sedan ICANN öppnade för nya toppdomäner. När de nu på nytt accepterar nya toppdomäner finns viss oro för vad detta kan leda till.
I marknadsmässiga termer kommer detta att leda till ett hastigt skifte i utbud, där tillgången på toppdomäner och därmed på domännamn ökar. Värdet av nya toppdomäner kommer att avgöras av efterfrågan.
Dagens domännamnsindustri är givetvis de främsta påhejarna av nya toppdomäner. Som stort globalt företag kan man å ena sidan vara intresserad av at registrera en egen toppdomän. Om du inte anser dig ha råd med detta, kan du å andra sidan oroa dig för behovet av att behöva skyddsregistrera ditt företagsnamn under ännu flera toppdomäner, mestadels för att undvika risken för sammanblandning av ditt varumärke.
E-postadresser är en av de mest kända och konkreta tjänsterna som baseras på domännamnssystemet (DNS). Vartefter Internet utvecklas kan det i framtiden komma nya tjänster som också baseras på kontrollen över domännamnet eller toppdomänen. Du kan t.ex. redan idag göra ditt surfande säkrare genom att knyta tjänster som Open DNSSEC till ditt domännamn. Du kan också redan idag knyta tjänster för att identifiera dig på nätet till din domän (OpenID). Motsvarande tjänster kan givetvis också knytas till en toppdomän. Så för att rätt uppskatta värdet av en toppdomän behöver det stora företaget också spana in i kristallkulan.
I tekniska termer talar man snarare om att expandera rotzonen än att sälja toppdomäner. Rotzonen består ytterst av den databas som knyter samman de olika toppdomänerna, så att komunikation kan ske dem emellan. Om du expanderar dagens ca. 300 toppdomäner till fler, uppstår förr eller senare tekniska problem. Den inte helt utredda frågan är var gränsen går. Hur många toppdomäner klarar nätet?
Frågan kan tyckas futtig när vi talar om trehundra eller femhundra toppdomäner,
Men om du också tänker in andra åtgärder som planeras för nätet blir det snabbt mer komplext. Ambitionen att nätet ska vara mångspråkigt multiplicerar belastning på rotzonen. Tänk dig att rotzonen ska anpassas för IDN, dvs. att rent teoretiskt kunna benämna exempelvis .se på Indiens 4000 språk. När vi sedan vill göra nätet säkrare använder vi oss av DNSSEC. En ökad säkerhet på nätet ställer också ökade krav på infrastrukturen. Förr eller senare når vi en bortre gräns när nya toppdomäner i kombination med andra tjänster belastar nätet för mycket. Det finns meao. En bortre praktisk gräns även för domännamnssystemet.
Nya toppdomäner spelar även roll i rättsliga sammanhang. Rätten till ett namn kan infrågasättas både för länder och företag. Regeringen har idag uttalat till ICANN att man förväntar sig förtur till toppdomäner som pekar på Sverige. Men hur ska ICANN hantera en toppdomän för Stockholm? Vem ska få söka? Ska någon få förtur? Varför? Ska jag som privatperson kunna registrera toppdomänen www.doman.swe ?
Likaså är varumärken en viktig resurs i företagsvärlden. Ska jag som privatperson få registrera toppdomänen www.doman.ericsson ? Varför inte?
Idag ser vi ofta adresser på nätet som slutar med en tvåstavig förkortning (t.ex. .SE). de kallas vanligtvis för landstoppdomäner, dvs. Internetadresser som pekar på ett land. Till grund för de förkortningarna ligger den FN-standard som med två bokstäver benämner alla länder. Toppdomänen som pekar på Sverige kallas .SE, och det är.SE som har avtal med ICANN att sköta adresserna på den delen av Internet. På engelska kallas en sådan toppdomän country code Top Level Domain eller kort och gott ccTLD.
Andra toppdomäner kallas vanligtvis för generiska toppdomäner (gTLD). Adresser som exempelvis slutar på .com, .org eller .net, har tre eller fler bokstäver. Det finns idag ca 280 landstoppdomäner och 21 generiska toppdomäner. Det ICANN beslutade 2008 var att man skulle öppna för fler och helt nya sådana. ICANN har skrivit ner hur man föreställer sig hanteringen av en sådan process i en särskild handbok:
Egentligen är det tre parallella processer som pågår
ICANN har redan 2008 beslutat att man ska öppna upp för nya toppdomäner på Internet. Att besluta det är lätt. Att genomföra det är lite svårare. Därför att i samma ögonblick som du aviserar detta behöver du ha en plan, eller policy för hur de toppdomänerna ska delas ut. Ska vemsomhelst få registrera en toppdomän? Får jag som privatperson registrera www.domän.sweden? Varför? Varför inte?
Klart är att många aktörer tagit fasta på detta löfte från ICANN, och att de just nu bullar upp för sin nya toppdomän. De kommunala förvaltningarna i Paris och Berlin lägger redan idag ner stora summor för att deras toppdomäner ska realiseras. Tänk dig adresser som www.hittapa.berlin, www.hittapa.ericsson, www.hittapa.volvo, eller varför inte www.hittapa.stockholm. Har den politiska ledningen i Stockholm insett den möjligheten? Eller ledningen för Ericsson?
Enligt rykten skulle en sådan adress kosta US$ 185 000. Till det kommer en årlig kostnad för drift och underhåll av toppdomänen. Ursprungligen planerade man att öppna för de nya toppdomänerna under andra kvartalet 2009. Man har nu tvingats skjuta på lanseringen till december 2009.
Parallellt med de nya toppdomänerna pågår ett arbete med att anpassa och internationalisera Internet till andra tecken än det engelska alfabetet. Domännamn med vårt unika alfabete fungerar redan idag utmärkt under toppdomänen .SE (t.ex. www.hittapå.se), men hur är det med andra tecken? Arbetet att internationalisera domännamnssystemet (IDN Internationalised Domain name system) siktar på att möjliggöra för helt andra språk (’script’). Tänk dig att i stället kunna skriva en domänadress såhär ن أقرأ هذه الصفحة با.لعر eller såhär: 我希望.此网. Har den politiska ledningen i Göteborg insett att de kan komma att registrera www.domän.göteborg ?
Slutligen finns en tredje process som kombinerar de två, dvs. arbetet med att snabbt införa toppdomäner för ett fåtal länder på deras eget språk. Kina säger sig redan idag ha stöd för tecknet för Kina ( ) som toppdomän. Likaså kan man tänka att Ryssland som idag har toppdomänen .RU framöver också skulle vilja ha en toppdomän för kyrilliska bokstäver.
Vilka blir effekterna?
Det är nu ganska många år sedan ICANN öppnade för nya toppdomäner. När de nu på nytt accepterar nya toppdomäner finns viss oro för vad detta kan leda till.
I marknadsmässiga termer kommer detta att leda till ett hastigt skifte i utbud, där tillgången på toppdomäner och därmed på domännamn ökar. Värdet av nya toppdomäner kommer att avgöras av efterfrågan.
Dagens domännamnsindustri är givetvis de främsta påhejarna av nya toppdomäner. Som stort globalt företag kan man å ena sidan vara intresserad av at registrera en egen toppdomän. Om du inte anser dig ha råd med detta, kan du å andra sidan oroa dig för behovet av att behöva skyddsregistrera ditt företagsnamn under ännu flera toppdomäner, mestadels för att undvika risken för sammanblandning av ditt varumärke.
E-postadresser är en av de mest kända och konkreta tjänsterna som baseras på domännamnssystemet (DNS). Vartefter Internet utvecklas kan det i framtiden komma nya tjänster som också baseras på kontrollen över domännamnet eller toppdomänen. Du kan t.ex. redan idag göra ditt surfande säkrare genom att knyta tjänster som Open DNSSEC till ditt domännamn. Du kan också redan idag knyta tjänster för att identifiera dig på nätet till din domän (OpenID). Motsvarande tjänster kan givetvis också knytas till en toppdomän. Så för att rätt uppskatta värdet av en toppdomän behöver det stora företaget också spana in i kristallkulan.
I tekniska termer talar man snarare om att expandera rotzonen än att sälja toppdomäner. Rotzonen består ytterst av den databas som knyter samman de olika toppdomänerna, så att komunikation kan ske dem emellan. Om du expanderar dagens ca. 300 toppdomäner till fler, uppstår förr eller senare tekniska problem. Den inte helt utredda frågan är var gränsen går. Hur många toppdomäner klarar nätet?
Frågan kan tyckas futtig när vi talar om trehundra eller femhundra toppdomäner,
Men om du också tänker in andra åtgärder som planeras för nätet blir det snabbt mer komplext. Ambitionen att nätet ska vara mångspråkigt multiplicerar belastning på rotzonen. Tänk dig att rotzonen ska anpassas för IDN, dvs. att rent teoretiskt kunna benämna exempelvis .se på Indiens 4000 språk. När vi sedan vill göra nätet säkrare använder vi oss av DNSSEC. En ökad säkerhet på nätet ställer också ökade krav på infrastrukturen. Förr eller senare når vi en bortre gräns när nya toppdomäner i kombination med andra tjänster belastar nätet för mycket. Det finns meao. En bortre praktisk gräns även för domännamnssystemet.
Nya toppdomäner spelar även roll i rättsliga sammanhang. Rätten till ett namn kan infrågasättas både för länder och företag. Regeringen har idag uttalat till ICANN att man förväntar sig förtur till toppdomäner som pekar på Sverige. Men hur ska ICANN hantera en toppdomän för Stockholm? Vem ska få söka? Ska någon få förtur? Varför? Ska jag som privatperson kunna registrera toppdomänen www.doman.swe ?
Likaså är varumärken en viktig resurs i företagsvärlden. Ska jag som privatperson få registrera toppdomänen www.doman.ericsson ? Varför inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)