En europeisk femte frihet

Nicklas Lundblad och kollegan Simon Hampton (båda lobbyister på Google) har gjort ett strategiskt och retoriskt mycket elegant inspel till framtida Europapolitik.

Det är elegant inte bara för att det för in det som förr hette IT-politik på agendan, utan framför allt därför att det sätter tekniken i ett sammanhang. De använder företagets tyngd till att skjuta in sin politik långt upp i den politiska målhierarkin, och därmed adresserar europapolitiker på en arena där de känner sig hemma, och i en terminologi de förstår. De börjar sitt lobbyarbete med att i lagom tid före nästa europasamtal, sätta skutan i en strategiskt sett rätt riktning.

Den fria rörligheten för kunskap är det idémässiga ramverk som för resonemangen vidare mot en Lissabonagendans efterföljare. Ramverket knyter samman euroapolitikens saftigaste ben, dvs. tillväxt och sysselsättning, och knyter in innovation, FoU och Internets betydelse i det sammanhanget.

Precis som de skriver kan en europeisk femte frihet utgöra en idémässig plattform att bygga vidare på. När väl den plattformen nu är sjösatt, kan den härbärgera mer dagsaktuella politiska frågor, och ge Internet ett sammanhang och en politisk hemvist ovanför den elektroniska infrastrukturen.

Det krävs en god förståelse för politikens förutsättningar för att se och formulera en sådan plattform. Grattis!