I just stumbeled on a Norwegian paper on Internet Governance: called ”How to improve the present structure?” by Director General Willy Jensen at Norwegian Post and Telecommunication Authority.
Even thuogh I maybe don’t agree on every letter of the paper, I would like to commend Willy Jensen for a well structured and concise paper. From a policymakers point of view, this is an excellent starting point for real discussion.
The paper can be found here:
http://www.npt.no/ikbViewer/Content/112149/ntva%20paper.doc
torsdag 17 september 2009
tisdag 15 september 2009
Is there a Swedish policy position in Internet Governance Forum?
Today the last round of preparations before the Internet Governance Forum (IGF) 2009 in Sharm El Sheik is about to begin. Historically, Sweden was associated with the view of former vice president to ICANN - former Prime Minister and present Minister of Foreign Affairs - Mr Carl Bildt. Nowdays, the participation in IGF is under the auspiece of the Minister of communication, Ms Åsa Torstensson.
So what is the Swedish position in Internet Governance today? Well, it is a complex set of issues, so the shortest way to put it is...void. Internet Governance was until quite recently hardly at all of political interest for the Swedish government. It hadn't been since the WSIS process during 2003 and 2005 in Tunis, where Sweden statements ended in a hasty ambiguity.
However, Sweden is president in the European union, so several pairs of eyes will probably turn towards the swedish delegation, and maybe expecting leadership. Sweden can't avoid a statement in the the area of Internet governance for too long, so at least a draft to a european policy will probably be developed during the last preparatory meeting in Geneva today and tomorrow. It is customary that the EU presidency gather initiative for a written statement read out loud in UN prepartory meeting. This statement is supposed to be a coherent Internet Governance policy for all of the union. It is unfortunately also custom that one or two european union member states can't resist the urge to give their (personal) view of what should be the european policy.
And by the way, What is a specifically Swedish, view in all this? What - or rather Who- does a national policy actually represent? ITU:ers have a convenient existence, since they send representatives from Governement, sitting behind the country flag and the country name sign, speaking as representatives for a country. In a model with transparency in decision and multistakeholder representation, there is extra need for integrity among policymakers, since the risk for policy capture is apparent in such environments. Such capture would severely damage the credibility of this government.
In Februari 2008, I gave Swedens view on the so called JPA midterm review, i.e. ICANNs relation to US Government (http://www.ntia.doc.gov/ntiahome/domainname/jpacomments2007/jpacomment_095.pdf) . In short, this statement issued that an NGO like ICANN is the way to go when it comes to Internet governance, but that we in the long run need a global consensus on Internet Governance, and especially the management of strategical infrastructure. In my view, this global consensus also presuppose acceptance from developing states like Brazil, or India. When this is said, I also understand that there is a long way to go for that consensus to appear.
So what is the Swedish position in Internet Governance today? Well, it is a complex set of issues, so the shortest way to put it is...void. Internet Governance was until quite recently hardly at all of political interest for the Swedish government. It hadn't been since the WSIS process during 2003 and 2005 in Tunis, where Sweden statements ended in a hasty ambiguity.
However, Sweden is president in the European union, so several pairs of eyes will probably turn towards the swedish delegation, and maybe expecting leadership. Sweden can't avoid a statement in the the area of Internet governance for too long, so at least a draft to a european policy will probably be developed during the last preparatory meeting in Geneva today and tomorrow. It is customary that the EU presidency gather initiative for a written statement read out loud in UN prepartory meeting. This statement is supposed to be a coherent Internet Governance policy for all of the union. It is unfortunately also custom that one or two european union member states can't resist the urge to give their (personal) view of what should be the european policy.
And by the way, What is a specifically Swedish, view in all this? What - or rather Who- does a national policy actually represent? ITU:ers have a convenient existence, since they send representatives from Governement, sitting behind the country flag and the country name sign, speaking as representatives for a country. In a model with transparency in decision and multistakeholder representation, there is extra need for integrity among policymakers, since the risk for policy capture is apparent in such environments. Such capture would severely damage the credibility of this government.
In Februari 2008, I gave Swedens view on the so called JPA midterm review, i.e. ICANNs relation to US Government (http://www.ntia.doc.gov/ntiahome/domainname/jpacomments2007/jpacomment_095.pdf) . In short, this statement issued that an NGO like ICANN is the way to go when it comes to Internet governance, but that we in the long run need a global consensus on Internet Governance, and especially the management of strategical infrastructure. In my view, this global consensus also presuppose acceptance from developing states like Brazil, or India. When this is said, I also understand that there is a long way to go for that consensus to appear.
måndag 14 september 2009
Nystart för EU:s IT-politik?
I dagarna har regeringen publicerat det svenska ordförandeskapets inspel till en framtida IT-politik för Europa [http://www.se2009.eu/en/meetings_news/2009/11/9/visby_agenda_creating_impact_for_an_eunion_2015] . Ansvarig Minister Åsa Torstensson har i konsekvens med sitt ansvarsområde valt att presentera programmet i ’nya medier’ [http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/idag-lagger-vi-grunden-eus-framtida-it-politik].
Europeisk IT-politik är inte en hastig process. Men den spelar desto större betydelse på sikt, eftersom den avgör vad den europeiska gemenskapen kommer att fokusera sitt intresse på. Nu när IT-politik snart betyder betyder allt och ingenting, behöver en IT-politik avgränsa till ett antal sektorer i samhället.
Helt rätt i tiden öppnar rapporten med en vision om ett grönt kunskapssamhälle. Tjusningen med en vision är just att man kan vara så luftig i sina resonemang, utan att egentligen förbinda sig för alltför mycket. Men det finns trots allt en poäng med en vision, därför om man Inte har den, kommer man automatiskt att följa någon annans. Utan magnetiskt nordpol kommer kompassnålen bara att snurra runt, och det blir svårt att orentera sig över huvud taget.
Steget under visionen blir det lite knepigare. Då ska visionen översättas, konkretiseras och operationaliseras till ett antal mål. I rapporten bryts den ner i ett antal policy-teman, nämligen visionen om övergången till ett kunskapsbaserat samhälle, övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, och övergången till en hållbar eller ’grön’ ekonomi som i liten utsträckning bidrar till utsläpp av växthusgaserna (”sustainable low-carbon economy”). Lite rörande blir det när snart 80-årig amerikansk keynesianism blir parollen för den europeiska ekonomins gröna omstart. Den ska nämligen ske genom ’a Green New Deal’.
Här behövs ytterligare konkretisering för att förstå vartåt det lutar. Rapporten presenterar sedan också en praktisk plan för det gröna kunskaps-samhället. Tio policy-områden identifieras i rapporten, områden som enligt förslaget ska vara ledande för en europeisk IT-politik i de kommande fem till tio åren. De är kunskapsekonomin, kunskapssamhället, grön IT, Nästa generations infrastruktur, mjuk infrastruktur, småföretag, en samlad marknad för information, e-förvaltning, säkerhet i Internet och ett tydligt politiskt ledarskap. Varje policy-område tilldelas ett antal politiska mål, och t.o.m. förslag till konkreta handlingar.
Så långt, efter att bara ha bläddrat igenom rapporten, framstår den i alla fall som väl strukturerad. Man passerar en Vision, policy-teman, policy-områden, politiska mål och konkreta handlingar. Men om man stannar här, och på ett mycket övergripande plan ska sammanfatta vad planen står för, så kan europas IT-politik de närmaste fem till tio åren sammanfattas med fokus på kunskap som motor för ekonomin och grön IT för en eko-effektiv ekonomi.
Det är nog svårt att bara månader före Köpenhamnsmötet motstå att kasta in den gröna dimensionen i IT-politiken., eller är det miljöpolitiken?, eller är det utbildningspolitiken?, forskningspolitiken? eller… När elektronisk kommunikation nu är integrerad i snart sagt alla dimensioner av samhället blir det allt svårare att kalla det just IT-politik. För till slut inbegriper IT-politik ju … allting. Men en sak är säker: jag hittar inte många ord om integritet.
Europeisk IT-politik är inte en hastig process. Men den spelar desto större betydelse på sikt, eftersom den avgör vad den europeiska gemenskapen kommer att fokusera sitt intresse på. Nu när IT-politik snart betyder betyder allt och ingenting, behöver en IT-politik avgränsa till ett antal sektorer i samhället.
Helt rätt i tiden öppnar rapporten med en vision om ett grönt kunskapssamhälle. Tjusningen med en vision är just att man kan vara så luftig i sina resonemang, utan att egentligen förbinda sig för alltför mycket. Men det finns trots allt en poäng med en vision, därför om man Inte har den, kommer man automatiskt att följa någon annans. Utan magnetiskt nordpol kommer kompassnålen bara att snurra runt, och det blir svårt att orentera sig över huvud taget.
Steget under visionen blir det lite knepigare. Då ska visionen översättas, konkretiseras och operationaliseras till ett antal mål. I rapporten bryts den ner i ett antal policy-teman, nämligen visionen om övergången till ett kunskapsbaserat samhälle, övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, och övergången till en hållbar eller ’grön’ ekonomi som i liten utsträckning bidrar till utsläpp av växthusgaserna (”sustainable low-carbon economy”). Lite rörande blir det när snart 80-årig amerikansk keynesianism blir parollen för den europeiska ekonomins gröna omstart. Den ska nämligen ske genom ’a Green New Deal’.
Här behövs ytterligare konkretisering för att förstå vartåt det lutar. Rapporten presenterar sedan också en praktisk plan för det gröna kunskaps-samhället. Tio policy-områden identifieras i rapporten, områden som enligt förslaget ska vara ledande för en europeisk IT-politik i de kommande fem till tio åren. De är kunskapsekonomin, kunskapssamhället, grön IT, Nästa generations infrastruktur, mjuk infrastruktur, småföretag, en samlad marknad för information, e-förvaltning, säkerhet i Internet och ett tydligt politiskt ledarskap. Varje policy-område tilldelas ett antal politiska mål, och t.o.m. förslag till konkreta handlingar.
Så långt, efter att bara ha bläddrat igenom rapporten, framstår den i alla fall som väl strukturerad. Man passerar en Vision, policy-teman, policy-områden, politiska mål och konkreta handlingar. Men om man stannar här, och på ett mycket övergripande plan ska sammanfatta vad planen står för, så kan europas IT-politik de närmaste fem till tio åren sammanfattas med fokus på kunskap som motor för ekonomin och grön IT för en eko-effektiv ekonomi.
Det är nog svårt att bara månader före Köpenhamnsmötet motstå att kasta in den gröna dimensionen i IT-politiken., eller är det miljöpolitiken?, eller är det utbildningspolitiken?, forskningspolitiken? eller… När elektronisk kommunikation nu är integrerad i snart sagt alla dimensioner av samhället blir det allt svårare att kalla det just IT-politik. För till slut inbegriper IT-politik ju … allting. Men en sak är säker: jag hittar inte många ord om integritet.
måndag 31 augusti 2009
Journalistik
I Grönköping firar skitjournalistiken nya segrar. Vargen kommer vargen kommer (svininfluensan). En mediahungrig konstfackselev vill ha en rejäl skjuts i sin karriär... och får det gratis. Uj uj uj ...
torsdag 30 juli 2009
Gotlands landshövding
Om ljudinspelningen av Gotlands landshövding Marianne Samuelsson är autentisk finns inget annat alternativ för Odell än att avskeda henne på grått papper. Hennes beteende är djupt tragiskt. Det är också tragiskt därför att det påminner om vilken Grönköpingsnivå vi befinner oss på. Om våra landshövdingar inte har större integritet än så blir jag djupt nedstämd. Det hela ger en mycket dålig smak i munnen. Makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.
fredag 17 juli 2009
Internet och politikens drivkrafter - del 3
I tidigare inlägg har jag resonerat runt vad IT-politik inte är eller inte bör vara. Den bör inte vara ett isolat som lever enskilt från andra politikområden. Frågan om IT-politik är som sagt ställd på fel sätt.
För att få ett rimligt sammanhang behöver perspektivet i stället bli:
På vilket sätt kan t.ex.Internet bidra till en effektivare sjukvård? -till en effektivare offentlig förvaltning?, -till minskade utsläpp av växthusgaser, - till en ekonomisk tillväxt? –till innovationer och tjänster som effektiviserar vardagen. Därför att i slutändan är det bl.a. dessa mål som är den primära drivkraften för politiska insatser. De målen är helt enkelt överordnade och högre prioriterade än exempelvis ’bredband åt alla’, eller ’stabila och säkra nät’.
Och –nej, detta är inte bara en lek med ord. Varje gång man talar om ’Grön IT’ eller e-förvaltning befäster man samtidigt tanken om att det finns en isolerad IT-politik därute, något som är isolerat från annan verksamhet, och något som behöver förklaras för en politiker. Felslutet man gör i det senare fallet är att man sätter tekniken i första rummet, och helt enkelt adresserar andra mål än motsvarande politiker gör. Man envisas med att tala förbi varandra, och att tala om olika saker.
För att komma förbi förvirringen som uppstår då man talar om olika saker behöver man utgå från de perspektiv teknikern och användaren har gemensamt, nämligen användaren. Att tala om ’Användarnas Internet’ är ett sätt att närma sig den minimala gemensamma nämnare som finns. Användaren hyllar både principiella diskussioner som exemeplvis integritet, men hyllar också billiga eller fungerande tjänster, eller en enklare vardag med hjälp av teknik.
Att resonera i termer av användarnas Internet för också vårt resonemang närmare konkreta lösningar, eller i riktning mot en ’mer mogen politik’ enligt ovanstående resonemang. Helt plötsligt talar man inte längre om IT-politik, utan om konkretiseringar av åtgärder, av åtgärder som exempelvis bidrar till ekonomisk tillväxt. Exemplet för bort resonemanget från en svårgripbar och luftig diskussion om informationsteknikens bidrag till ekonomisk tillväxt. Genom att ställa frågan rätt kan relativt flummiga diskussioner vridas till en operationalisering av de politiska målen, till en konkretiserad diskussion om vad som ska menas med exempelvis öppna nätverk, öppna tjänster osv. Så har exempelvis Näringsdepartementet i juni 2009 gjort på ett föredömligt sätt då man förmått regeringen uppdra åt PTS att utreda begreppet öppenhet (N2009/4830/ITP).
Här ska jag för sista gången falla tillbaka i liknelsen med miljöpolitiken. Jag nämnde tidigare att det är Naturvårdsverkets ca. 500 personer som just operationaliserat det som en gång kallades miljöpolitik. Men vem operationaliserar det som en gång kallades IT-politik?
Informationstekniken är ju nästan helt ägd och driven av privata medel. Till skillnad från den tidiga miljöpolitikens försök att skapa filosofiskt och moraliskt samanhängande värdesystem, bidrar den marknadsledda teknikutvecklingen till en sund dynamik. Å andra sidan har teknikersamfundet tidigare nästan helt duckat för moraliska värden som exempelvis användarens integritet.
Internet är i sig också ett Internationellt system, där avgörande beslut fattas lång ifrån, och långt ovanför huvudet på nationalstatens och riksdagens ledamöter. Framför allt har många beslut fattats långt före det att den politiska sfären insåg vilken betydelse tekniken skulle komma att få. Detta gör också att du som representant för Government bildlikt talat sitter i baksätet för teknikutveckling.
Att Internetutveckling är marknadsdriven, och att Internet utvecklas utifrån en Internationell regim, är nog också två viktiga förklaringar till den plötsligt uppflammade debatten. Politiker – särskilt i nationella parlament som riskdagen- har svårt att finna sig i baksätesrollen, och att besluten om informationssamhället fattas långt ifrån deras maktsfär.
När nu insikten om vad Informationssamhället faktiskt får för konsekvenser, upplevs de som ibland desperata, och ofta valhänta, politiska insatserna som politiskt oacceptabla för många användare. Det förklarar kanske också hur riksdagen kan sitta och besluta om att det ska vara förbjudet att lyssna av kopparbaserade ledningar, men tillåtet att lyssna av fiberkablar. Internet är ett experiment som lyckades. Det skapades inte med hänsyn tagen till att tillgodose alla tänkbara politiska mål, för då hade nätet garanterat aldrig utvecklats från början.
För att få ett rimligt sammanhang behöver perspektivet i stället bli:
På vilket sätt kan t.ex.Internet bidra till en effektivare sjukvård? -till en effektivare offentlig förvaltning?, -till minskade utsläpp av växthusgaser, - till en ekonomisk tillväxt? –till innovationer och tjänster som effektiviserar vardagen. Därför att i slutändan är det bl.a. dessa mål som är den primära drivkraften för politiska insatser. De målen är helt enkelt överordnade och högre prioriterade än exempelvis ’bredband åt alla’, eller ’stabila och säkra nät’.
Och –nej, detta är inte bara en lek med ord. Varje gång man talar om ’Grön IT’ eller e-förvaltning befäster man samtidigt tanken om att det finns en isolerad IT-politik därute, något som är isolerat från annan verksamhet, och något som behöver förklaras för en politiker. Felslutet man gör i det senare fallet är att man sätter tekniken i första rummet, och helt enkelt adresserar andra mål än motsvarande politiker gör. Man envisas med att tala förbi varandra, och att tala om olika saker.
För att komma förbi förvirringen som uppstår då man talar om olika saker behöver man utgå från de perspektiv teknikern och användaren har gemensamt, nämligen användaren. Att tala om ’Användarnas Internet’ är ett sätt att närma sig den minimala gemensamma nämnare som finns. Användaren hyllar både principiella diskussioner som exemeplvis integritet, men hyllar också billiga eller fungerande tjänster, eller en enklare vardag med hjälp av teknik.
Att resonera i termer av användarnas Internet för också vårt resonemang närmare konkreta lösningar, eller i riktning mot en ’mer mogen politik’ enligt ovanstående resonemang. Helt plötsligt talar man inte längre om IT-politik, utan om konkretiseringar av åtgärder, av åtgärder som exempelvis bidrar till ekonomisk tillväxt. Exemplet för bort resonemanget från en svårgripbar och luftig diskussion om informationsteknikens bidrag till ekonomisk tillväxt. Genom att ställa frågan rätt kan relativt flummiga diskussioner vridas till en operationalisering av de politiska målen, till en konkretiserad diskussion om vad som ska menas med exempelvis öppna nätverk, öppna tjänster osv. Så har exempelvis Näringsdepartementet i juni 2009 gjort på ett föredömligt sätt då man förmått regeringen uppdra åt PTS att utreda begreppet öppenhet (N2009/4830/ITP).
Här ska jag för sista gången falla tillbaka i liknelsen med miljöpolitiken. Jag nämnde tidigare att det är Naturvårdsverkets ca. 500 personer som just operationaliserat det som en gång kallades miljöpolitik. Men vem operationaliserar det som en gång kallades IT-politik?
Informationstekniken är ju nästan helt ägd och driven av privata medel. Till skillnad från den tidiga miljöpolitikens försök att skapa filosofiskt och moraliskt samanhängande värdesystem, bidrar den marknadsledda teknikutvecklingen till en sund dynamik. Å andra sidan har teknikersamfundet tidigare nästan helt duckat för moraliska värden som exempelvis användarens integritet.
Internet är i sig också ett Internationellt system, där avgörande beslut fattas lång ifrån, och långt ovanför huvudet på nationalstatens och riksdagens ledamöter. Framför allt har många beslut fattats långt före det att den politiska sfären insåg vilken betydelse tekniken skulle komma att få. Detta gör också att du som representant för Government bildlikt talat sitter i baksätet för teknikutveckling.
Att Internetutveckling är marknadsdriven, och att Internet utvecklas utifrån en Internationell regim, är nog också två viktiga förklaringar till den plötsligt uppflammade debatten. Politiker – särskilt i nationella parlament som riskdagen- har svårt att finna sig i baksätesrollen, och att besluten om informationssamhället fattas långt ifrån deras maktsfär.
När nu insikten om vad Informationssamhället faktiskt får för konsekvenser, upplevs de som ibland desperata, och ofta valhänta, politiska insatserna som politiskt oacceptabla för många användare. Det förklarar kanske också hur riksdagen kan sitta och besluta om att det ska vara förbjudet att lyssna av kopparbaserade ledningar, men tillåtet att lyssna av fiberkablar. Internet är ett experiment som lyckades. Det skapades inte med hänsyn tagen till att tillgodose alla tänkbara politiska mål, för då hade nätet garanterat aldrig utvecklats från början.
Internet och politikens drivkrafter - del 2
Internet och politikens drivkrafter - del 2
I förlängningen av mitt förra resonemang om vad IT-politik kan och bör vara fanns ett resonemang om att renodla. Liknelsen med miljöpolitikens utveckling visade på en avgränsning av ambitionerna, till två konkreta områden. Jag fick frågan om jag med det menar att IT-politiken ska avgränsas till två områden. Så menar jag inte.
Exemplet från miljöpolitiken avsåg visa på hur det politikområdet s.a.s mognade. Från det att miljöpolitik betraktades som ett självändamål, kom insikten och åtgärderna som integrerade mer preciserade och konkreta åtgärder i alla delar av samhället, och alla delar av politiken. Symptomatiskt var också miljöfrågor något som initialt diskuterades avgränsat på Miljödepartementet, och implementerades av Naturvårdsverket. Nu, ca. 10 år senare, står exempelvis gröna transporter, hållbart bistånd högt upp på agendan för andra departement som Näringsdepartementet och UD. När politikområdet mognar integreras det också naturligt i all politikområden. Politikområdet utvecklades från att vara ett diffust och horisontellt mål till att preciseras till avgränsabara åtgärder. Även IT-politiken genomgår en sådan utveckling.
Så återigen: vad betyder egentligen en sammanhållen IT-politik i ovanstående sammanhang? Är det inte redan så att IT redan är en den naturlig del av vardagen för åtminstone fyra av fem svenskar? Är det inte så att vi redan befinner oss i informationssamhället? Att i det sammanhanget tala om en sammanhållen IT-politik blir därför närmast en plattityd, som att säga att vi ska ha en sammanhållen politik.
Det här är inte ett nytt resonemang. Den bärande tanken i det resonemanget finns ju redan i titeln till Ulrica Messings IT-prop. från sommaren 2005 (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/47411) . Missionen nu är att få förståelse för den insikten.
I förlängningen av mitt förra resonemang om vad IT-politik kan och bör vara fanns ett resonemang om att renodla. Liknelsen med miljöpolitikens utveckling visade på en avgränsning av ambitionerna, till två konkreta områden. Jag fick frågan om jag med det menar att IT-politiken ska avgränsas till två områden. Så menar jag inte.
Exemplet från miljöpolitiken avsåg visa på hur det politikområdet s.a.s mognade. Från det att miljöpolitik betraktades som ett självändamål, kom insikten och åtgärderna som integrerade mer preciserade och konkreta åtgärder i alla delar av samhället, och alla delar av politiken. Symptomatiskt var också miljöfrågor något som initialt diskuterades avgränsat på Miljödepartementet, och implementerades av Naturvårdsverket. Nu, ca. 10 år senare, står exempelvis gröna transporter, hållbart bistånd högt upp på agendan för andra departement som Näringsdepartementet och UD. När politikområdet mognar integreras det också naturligt i all politikområden. Politikområdet utvecklades från att vara ett diffust och horisontellt mål till att preciseras till avgränsabara åtgärder. Även IT-politiken genomgår en sådan utveckling.
Så återigen: vad betyder egentligen en sammanhållen IT-politik i ovanstående sammanhang? Är det inte redan så att IT redan är en den naturlig del av vardagen för åtminstone fyra av fem svenskar? Är det inte så att vi redan befinner oss i informationssamhället? Att i det sammanhanget tala om en sammanhållen IT-politik blir därför närmast en plattityd, som att säga att vi ska ha en sammanhållen politik.
Det här är inte ett nytt resonemang. Den bärande tanken i det resonemanget finns ju redan i titeln till Ulrica Messings IT-prop. från sommaren 2005 (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/47411) . Missionen nu är att få förståelse för den insikten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)